Day 08 – A moment

Det är sen september och vi är på Kåken, jag och Cam. Som varje onsdag de senaste månaderna, och många andra kvällar med. Jag har lovat mig själv att köra bara ben september ut, och nu, precis på sluttampen börjar det bli svårt att hålla denna överenskommelse med mig själv. Det är så jävla kallt! Jag har på mig en ny mockakjol med strumpebandshållare, och i dem, tjocka knästrumpor. Är således barbent inom citationstecken. Men ändå naken hud på delar av låret, och därför godkänt, övertygar jag mig själv.

Det är en bra kväll, en ändpunkt. Sommaren tar slut, eller kanske har den redan tagit slut? Det har den nog, men vi är glada och vill fira för vi har haft det fint. Vi har haft fina nätter, och nu skålar vi för det, baby love!

Öl på öl och cigaretter och bekantingkramar. Vi dansar vid väggen bredvid dj-båset till musik jag inte minns. Och så plötsligt, känslan av att någon tittar på mig.

Han!

Hans blick som jag inte vet om att jag saknat. Där står han och glittrar med glitterögon, ler med hela ansiktet. Allt känns overkligt. Vi som inte setts på år, och ändå aldrig setts, inte ens då. Bara blickat och dansat. Visst har jag skänkt ett par tankar, eller flera eller massor, då och ibland efter, men det var aldrig läge.

Men nu är det faktiskt det, nu är det läge. Jag tränger mig fram genom massorna, som det känns då. Han ler och jag ler och vi ba, men där är du ju! Var har du varit? Bla bla bla. Är du ihop? En lätt skakning på huvudet, och så kysser vi varandra! Det känns så självklart, meant to be. Cam fattar ingenting, vill rädda mig från denne okände och ba, hur full är du? Åh baby, nog är jag full, men lycklig! Lätt i sinnet, lätt på foten. Ler sönder mig. Glitter, strössel, gud och paradiset.

De spelar Halo! Jag och Cam står på bänkarna och sjunger med. Det är fantastiskt. Vi tittar på varandra och skriker att det verkligen ÄR fantastiskt! Hjärtat svämmar över. Baby I can see your halo! Och han står nedanför mig, jag stryker honom över nacken, böjer mig ned, ger honom en puss, sjunger vidare.

De kör Halo en gång till, allsångsversionen, vi sjunger än mer. Han står kvar, han ler mot mig, Cam ler mot mig. Jag ler mot alla så att kinderna värker.

Och känslan som helt uppfyller mig,

tar över mig,

omsluter mig

Som att landa i bomull, falla bland moln. Det är nu det händer! Det är NU DET HÄNDER!