igår drack jag ungefär exakt tusen drinkar (vilket kanske var åtminstone två för mycket?), minglade, pratade och log, rökte på balkongen som jag på vägen till festen påstått att inte existerade men som visst gjorde det ändå till min stora förtjusning, tyckte att han rörde sig så fint bland alla och ville mest själv bara gå omkring och småle och titta på honom och eventuellt också ta på honom, la in en eller två eller möjligtvis kanske tre beyoncé-låtar i spellistan (den var ju väldigt out of character), knullade i smyg på toaletten, bättrade på läppstiftet, dansade lite, kysste bort allt läppstift igen vid en diskret hångelomgång och tänkte att gud, den här mannen, han är fan fantastisk (för att vara man alltså, icke att förglömma). ungefär så.
idag ba, fett med ångest och ganska så jävla slutkörd både gällande kropp och psyke. gjorde inte min starkaste jobbdag om man säger, och luktade tydligen alkohol vilket mina kollegor noterade och så vänligt uppmärksammade. oh well, man måste få vara bakfull ibland. och ångestfylld. och lite sådär äckligt fjorton år gällande känslolivet.
men det är en skakig väg det här. roligt att notera att man kan känna liksom, men inte så lite läskigt. uppe på höjden blir man smärtsamt medveten om att den enda vägen är ned.
på måndag händer det grejer om allt går som det ska. jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar