handlingsförlamad

saker jag försöker att undvika att tänka på:

• att jag har ett och ett halvt csn att se fram emot och därefter ingen inkomst förutom extrajobbets 3000 i månaden.
• att jag har en uppsats att skriva som måste in den här terminen men som jag fortfarande inte strukturerat upp.
• att jag har två tentor att göra innan jag kan ta ut en examen.
• att jag är ensam.
• att jag blir äldre för var dag som går.
• att mitt liv känns tomt.

tro det eller ej, men det är ändå enklare att tänka på de tre sista punkterna än på de tre första.


det jag behöver är ett jobb från mitten av januari. jag sorterar papper, svarar i telefon, ler mot kunder, leker med barn, whatever. jag gör banne mig nästan vad som helst för att ha en fast inkomst medan jag söker de arbeten jag numera snart är kvalificerad för. och så behöver jag motivation och arbetslust så jag blir färdig med skolan. jag vill bli färdig och jag vill jobba men jag vågar oftast inte tänka på det eftersom ångesten då äter upp mig inifrån.

därför tänker jag inte.

därför närmar sig mitten av januari med stormsteg utan att jag knappt märker det.

därför sitter jag här och fokuserar på att inte tänka och skriver ingen uppsats och söker inga jobb.


jag är så jävla rädd för att allt kommer att gå åt helvete, att jag inte orkar göra något åt det. sitter lugnt i båten fastän båten antagligen kommer att sjunka om jag inte agerar.

ner med huvudet i sanden bara. ner med huvudet.