för att fortsätta älta: jag hatar mig själv just nu som håller på och just ältar. känner mig svartsjuk, vilket är extremt oattraktivt och något som jag ALDRIG var när vi var ihop.
hatar att inte ha kontroll, även om jag vet att det här måste vara det bästa. han träffar någon, jag blir ledsen, bearbetar, går vidare och är fri fri fri. för det vill jag ju vara. fri för att träffa någon så småningom, helst snart, som är fri för mig. nytt och inte gammalt. fräscht och härligt och spännande, inte styrt av rädslor och kontrollbehov. det är ju sådan jävla skit bara att det ska va så himla svårt! det var liksom ingen som berättade det känner jag. varför sa ingen nåt? någon som vill ta på sig det ansvaret?! det har liksom gått två år nu, ska det inte bli lättare?
5 kommentarer:
Hej fina. Precis, varför sa ingen nåt? Så känner man ju. Nu vet ju jag för lite om er och er history och present och allt det där, men jag kan säga att för mig själv kunde jag inte gå vidare förrän vi bröt helt. Slutade ses. Slutade höras. Typ två år efter break up. Alla såna här "åh det där måste jag messa honom om" eller funta på vad han menar/lämnar ute när han ringer, det hindrar en liksom. Tycker jag. Hoppas du hittar någon ny härlig en snart. Kram.
fina read me, du är så rar. som vanligt vill jag börja med att tacka för omtanken. jag och mitt exkex umgås mycket. vi kallar oss själva nära vänner, och jag vet inte jag, men hos mig gör det ganska så ont när han träffar andra. å andra sidan har jag själv inte haft några jätteproblem med att jag träffat andra, men då har jag inte sagt det till honom förstås. svårt och knivigt och trassligt är det i alla fall med relationer, och bara tanken på att bryta helt känns totalt jävla eländigt rakt av. å andra sidan kanske det fungerar bäst. inte vet jag. framtiden får utvisa. kram!
Jag tror också, precis som Read Me, att man måste bryta när saker gör sådär ont. Bara genom att bryta kan man göra avslut och kanske med tiden gå vidare och SEDAN bli vänner. Tyvärr tror jag att det är så, åtminstone om man har en ältande personlighet (and I do).
Sen tänker jag ju väldigt likt dig kring flera spöken som jag har, och jag tänker nog att den enda lösningen måste vara att jag blir kär i någon annan. Så kärleken- bring it on för fan.
rara veckat, tack för ord och tankar! jag är precis som du, fast kanske värre. slår alla rekord i ältande personlighet. är drottning av ältande.
jag är helt med dig på det där med att lösningen tycks vara att bli kär i någon annan; så kärleken, bring it on!
har precis brutit på riktigt. efter två år av trassel, nära vänskap, svartsjuka osv. och jag tror att det är det enda jag kan göra just nu, hur jävla svårt det än är att inte höra av sig. för att jag måste fatta att han är fri och det är jag med. herregud vad jag känner igen mig.
Skicka en kommentar