Jag känner att jag vill prata lite om hur nedslående det har varit att denna vecka följa föräldraenkätens frammarsch och läsa om vad alla retar sig på hos andra föräldrar, mina egna irritationer högst inräknade. Så mycket skam och rannsakan och olust det väckt. Hur det har gnagt. Och jag vet inte jag, men jag ångrar nu att jag skrev något. Föder knappast något gott hos någon.
När får en ens prata om någon annan grupp på detta sätt? Vad stör du dig mest på hos kvinnor över 30? Vad stör du dig mest på hos kvinnor i relationer? Fan, jävligt känsligt är det. Och jag tror inte att det medfört något positivt alls. Snarare ångest. Sällan har en ju hamnat på så minerad mark som föräldraskapets. Sällan har det varit så svårt att göra rätt. Inte i förhållande till det egna barnet (där är åtminstone jag rätt trygg), men i förhållande till de andra föräldrarnas dömande blickar. Pratar jag om mitt barn för högt? Tiger jag om mitt barn på ett sätt som får mig att verka förmer? Lever jag ojämställt? Kör jag för mycket på volley? Är jag en planeringshitler? Är det skryt när jag berättar att jag ger mitt barn hemlagad mat? Är det mitt fel att mitt barn sover dåligt? Ska jag skämmas för att mitt barn sover bra? Sitter alla på öppna förskolan och stör sig på mig? Självklart fattar jag att alla, jag också, går omkring och stör sig på saker än hit, än dit. Men det är något annat att sätta det på pränt i en sådan här organiserad form. Tycker jag. Kan inte komma ifrån det.
3 kommentarer:
Gud vad jag håller med. Detta ständiga jämförande och hur extremt självmedveten en blir!
Hear hear! Tycker alltid att man får vakta sina ord när man pratar bebis med bekanta. Rädd att trampa på tår, låta förmer eller att andra ska tycka man gör fel. Den känslan behövs liksom inte späs på.
Det var jag som hittade på frågan från början (om jag fattat vad inlägget syftade på rätt). Jag tycker verkligen att du har en bra poäng. Kan bara svara att frågan inte var stött och blött särskilt många gånger utan bara kom med. Jag skrev frågorna som en rolig grej och som sen spred sig vidare till fler än de jag utmanade/uppmuntrade. Jag valde frågan typ för att alla stör sig på något hos andra föräldrar, men att det är sån jäkla tabu att göra det. Så jag ville väl helt enkelt lyfta att alla stör sig faktiskt lite på alla i all hemlighet - men att det inte är så farligt. Ja alltså till ngn rimlig gräns såklart. Men "stör" var kanske ett dåligt ordval. Kunde t ex ha skrivit "vad har du svårt att förstå hos andra föräldrar" eller ngt liknande.
Skicka en kommentar