En av de få saker som gjort min sommar någorlunda acceptabel har varit The Sopranos som tryggt och fint gett mig ett avsnitt varje vardagskväll klockan elva. Jag har liksom väntat in avsnitten, gått hem tidigare från ölkvällarna och skippat att svara i telefon på grund av denna uppskattade stund med me, myself and Tony. Och nu ba, borta! Inget Sopranos förrän i mitten av september! Herre gud, mitt liv känns plötsligt så förbannat tomt. Vad gör jag nu? Tar livet av mig? Ja men nästan.
Nä.
Men jag vet inte jag, kanske ska skaffa mig en dejt ändå. Någon som vill dejta? Någon som vet någon som vill dejta?
Fast jag hatar ju att dejta. Verkligen hatar. No joke. Det enda som kan förvandla de där outhärdliga nervöskonversationerna till något som i slutändan ändå känns okej, är om det finns en stark attraktion där, och sannolikheten på den? Inte så jättehög.
FAN.
Köper jag en box nu eller? Vilken?
2 kommentarer:
Men jag har ju sagt! Sons of Anarchy. Och hör sen. Är du rar.
Det har du! Och jag har inte glömt, behövde bara bli påmind lite igen. Men nu ska jag skaffa den om det så är det sista jag gör!
Jag är ganska rar, du med!
Skicka en kommentar