Det slog mig för någon timme sedan att det är första augusti idag. Första fucking augusti! Den var jag inte direkt beredd på känner jag. Är det dags nu? För höst liksom? Bakisångesten är näst intill borta, men årstidsångesten ba, krasch boOM BANG! Att det alltid är så här, upp och ned och ned igen. Ingen ro i kroppen, inget lugn, ingen frid.
Oh well. Ångest hit och ångest dit och ångest överallt. Men paraden igår, vilken fest det var! Så extremt fint och urkul och härligt. Och kvällen sedan. Tydligen blev jag dock så full att jag idag fick påminnas om att en av mina vänner träffade "mannen i sitt liv" igår. Charmigt? Nä inte särskilt mycket alls faktiskt, men det är sådant som händer. Hela dagen var ett disco bokstavligt talat. Idag, inte lika mycket rejv.
2 kommentarer:
Samma ångest här! Men jag har gett mig fan på att jag ska ha sommarkläderna framme tills sista oktober. Minst.
Fatima: Bara ben är grejen. Jag härdade ut till sista september förra året, men då var det rejält motigt de där sista urkalla dagarna. Men höst alltså, ska det blir mörkt och jävligt redan? SÅ HIMLA ICKE-REDO känner jag mig! Den här sommaren gjorde ingenting för mig.
Skicka en kommentar