the big jinx

okej, såhär är det: jag är liksom betuttad i den här killen. jag märker det på mig. jag blir helt fånig och ler alldeles för stort när jag får sms. jag kommer på mig själv med att tänka på att han är fin, och att jag önskar att han gillar mig och ser fram emot att han ska titta på mig sådär som han tittar. typ. gud, känner mig helt löjlig och tolv år och allt sånt (med all jävla rätt), men jag är betuttad, det är ganska så uppenbart.

faktum kvarstår sen tidigare att jag inte känner honom särskilt mycket än, alls, men jag mår så fint i hans sällskap och han verkar genuint rar. och så glittrar det i ögonen på honom. det är nästan det som är viktigast, det där sista. jag är så otroligt svag för blickar av den sorten. eller blickar vilka som helst, som märker ut sig och är intensiva och får det att kännas överallt.

(och när jag tänker på det kunde mitt ex aldrig ge mig de där blickarna. aldrig. så sorgligt.)

han ser inte alls ut som männen jag brukar falla för, och han klär sig inte alls som de män som jag oftast spanar in eller rör mig ibland, och han är inte på något vis lik mitt ex eller mitt gamla häng eller någon av de män som cirkulerat i min värld eller av en slump hamnat i vägen för mig de senaste åren. han är ny och ftd och det är så förbaskat jävla skönt! jag vill nästan hoppa ur byxorna av förtjusning bara av den lilla grejen liksom.

hoppar ur byxorna av flera grejer, men bland annat den.

japp. det var den jinxen. vi ska ses i helgen, får la ser hur det går med det.