it's my fucking party!

torsdag

nästan prick klockan tio kommer första fina tjejen och femtio minuter senare kommer andra tjejen av samma kvalitet och vi frukostar ihop med varma chèvremackor och massa kaffe, och vi fantiserar om hemmakontoret och snackar dynga och redan där är dagen fantastisk trots att jag är sjuk och käkar ipren och har ett tungt huvud, för livet - det är en fest.

och vid två drar vi ut på regniga bondegatan och lika regniga folkungagatan och tittar kläder och handlar vin och mat och peppar för framtida biläventyr, och jag är lycklig trots att det snurrar i skallen och kroppen är svag, för jag har det sådär sex and the city-fantastiskt där vi strosar fram och livet, det känns sannerligen som en fest.

när jag går och tränar lämnar jag marge i mig lägenhet där hon sitter och läser nöjesguiden och äter wienerbröd vid mitt köksbord, och jag fylls av lycka över att just hon sitter just där i just mitt kök vid just mitt köksbord och jag skulle gärna fota alltihopa men det går inte för min kamera är sönder, men vad gör egentligen det när livet är en fest!

jag tränar trots att jag är sjuk på riktigt men tänker att så länge det inte gör ont i halsen så är det ingen fara, och instruktören är ny och passet är inte urroligt men jag tränar ändå och när jag går hem så är jag nöjd med mig själv och känner att livet är en fest.

och inte blir livet mindre fest när jag svettig kliver in genom dörren i lägenheten och på mitt "hallå?" får svaret "hej älskling, maten är strax klar!" av marge som står vid köksbordet och hackar morot.

efter en stund kommer cam med påskliljor och påskägg och läppstiftsleende och vi äter vackra ugnsrostade rotsaker och lax (och en ganska så misslyckad kall sås), och dricker vitt och rosé och skålar in våren och oss och pratar om att livet är härligt och underbart och en fest rakt av.

och sen strömmar den ena fantastiska bruden efter den andra in och det poppas popcorn, och det töms glas och veckat går ner i spagat (!) och jag försöker jag med men det går ganska så urdåligt, men hela lägenheten är skratt och livet är på riktigt en megakul fest!

på utestället är jag asbra och jag slipar blicken och inser att med den kan jag fånga in det mesta om jag faktiskt vågrar, och jag bekräftar inga män som inte är värda bekräftelse, och jag dansar och småpratar och är följsam och lätt, glad i sinnet och peppelipepp och jag har ett sådant jävla flyt med allt och känner mig on top, ger ut mitt nummer till någon som verkar trevlig, men tänker att det inte spelar så stor roll det här, för mina vänner är så jävla fetbra och roliga och grymma och att vara ute med dem, det är en fest oavsett telefonnummer hit eller bekräftelse dit, och det är ju fest liksom! livet! fest!

ramlar i säng vid tre halv fyra och om morgonen som följde går att läsa i inlägget under och där var det ju lite pest, men livet, livet det är en fest och just nu är det min fucking fest och jag älskart.