jag är så himla tröööökig just nu, och som om det inte vore nog så har jag det så himla tröööökigt också. vaknar på morgonen och tänker att nu idag ska jag banne mig ta tag i uppsatshelvetet, men det slutar exakt likadant every fucking day och jag surfar bloggar tills jag bara har typ linda skugge och sofie fahrman kvar olästa, och så läser jag även dom såklart innan jag börjar om igen och ba, någon som har uppdaterat? dricker kaffe däremellan och vid sexsnåret går jag och tränar och därefter känner jag mig ganska nöjd så då tar jag kväll. jag, tjejen som inte gjort något vettigt på månader, tar mig liksom lite ledigt. unnar mig. så himla cp! man ba, hello?!! men SKOLAN DÅ? UPPSATSEN?! mammas efterlängtade kalas för min examen? känns ju sjukt tröttsamt att behöva ljuga ihop en undanflykt även denna termin om varför uppsatsen inte blev färdig. pallar icke, så det måste helt enkelt bli ändring på detta och jag har därför tänkt mig att jag imorgon ska ta och skriva mig en kandidatuppsats om det så är det sista jag gör. önska mig lycka till.
angående det nedan nämnda dejtandet så har på grund av detta min romantiska sida vaknat till liv igen efter en längre dvala, och idag har jag kommit på mig själv med att fantisera om pirr dit och gullande dit, om kyssar och förälskelse och evigt besvarad kåthet. pallar ju inte direkt med det heller om jag säger så. finns flera anledningar att försöka undvika sådant. för det första är det såklart upplagt för besvikelse i det långa loppet (så to the fucking klart), och för det andra ger fantiserandet i sig mig en känsla av äckel över min egen patetiska uppenbarelse, vilket inte är en bra grund för byggande av självkänsla. äckel är fel väg att gå. dagens visdomsord.
1 kommentar:
lycka till med uppsatsen! det är lätt bara man kommer igång, promise. jag tyckte till och med att det var roligt. man får göra det lite för lätt för sig i början och avancera om man orkar..
och dagdrömmandet, hey, vad ska man göra då? man vill ju fantisera/romantisera litegrann. det är ju för att få vardagen att verka lite spännande (även om det är högst osannolikt och på låtsas)
Skicka en kommentar