gör en spellista på spotify som jag döper till divas, och samlar upp whitney, tina, mary j och gänget. har haft en pissig vecka, men ett ganska okej 2009. särskilt på vänskapsplanet. igår var jag sur och dippade och blev ilsk på någon (utan att säga det till personen ifråga, såklart), men som vanligt med mig så går det snabbt över, och visdomsorden om att man älskar sina vänner trots deras brister, inte för att de är flawless, kändes om än mer sant. för jag älskar mina vänner. vore ingenting utan dem. mina fina fina kvinnor.
ändå känns det där schmarrocitatet lovligt träffande, och det ligger i bakhuvudet och gnager. det har väl med självrespekten att göra, precis som allt annat i mitt liv och mina relationer, men det är svårt att agera, stå upp för sig själv, säga ifrån och säga nej, när den där obotliga ensamheten hotar runt hörnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar