är så upptagen med marge och trevlighetshänget att jag missar när exet ringer mig på den trygga på-väg-hem-från-jobbettiden (halv sex typ). ringer upp vid tio efter att ha samlat lite kraft eftersom tio inte alls är någon trygghetstid då han är ihop nu och kanske är hemma hos henne eller sig själv och knullar. han svarar direkt och jag frågar vad han gör och han säger att han är på väg hem till nya flickvännen och jag ba jaha. undrar vad han ville tidigare, och han undrar i sin tur när jag tränar imorgon och om vi kanske kan ses, och jag säger att jag inte vet när passet är och att han kan höra av sig imorgon och sen säger jag kram och hej och lägger på.
och känner att jag inte alls vill ses.
inte såhär.
inte av gammal fucking vana.
jag mår ju ganska bra just nu. helt okej i alla fall. inte alls panikledsen. inte alls ångest hela dagen-tjejen.
men i lördags satt han på förfest tre våningar under mig utan att komma upp och säga hej en gång. inte ens ett hej.
det gör ont. fortfarande.
6 kommentarer:
Du, vill du inte träffa honom ska du inte träffa honom. Ni kan inte bara ses på hans villkor, bara för att han vill ses nu och inte i lördags.
och kram och heja!
nä-ä! fy! skit i honom! usch vad arg jag blir.
jag tror du ska vänta tills tanken på honom känns trevlig och inte aj. fokusera på att vara glad, whatever it takes liksom!!!
jag fattar inte varför han säger att han ska till henne. onödigt ärligt, även om ni fortfarande är vänner. blir lite arg faktiskt.
alla: vi sågs inte. vi pratade i telefon istället, för det är bara där vi lyckas prata om det som känns relevant och viktigt. jag grät lite, först, var arg och ledsen, sen diskuterade vi och pratade och öppnade upp och sen grät jag lite till och slutligen skrattade vi och la på. typ så. tyvärr håller jag fast vid att allt är enklare nu när han inte är en alls stor del av mitt liv längre, samtidigt som jag tycker att det är enormt ledsamt att det blivit såhär. det är en stor sorg alltihopa, det är det.
Skicka en kommentar