alltings jävlighet

så jävla ledsen är jag just nu över att min mamma fick mig att gråta på götgatan. ledsen över både vad hon sa, och det sätt hon sa det på; utan samvete, utan finkänsla, utan inkänning, utan hjärta, förstånd, förnuft och allmänt jävla folkvett.

ja något finns det tydligen alltid att gråta över in public. är det inte ens ex, så är det ens mamma som snackar så fruktansvärt mycket skit om ens ex att man nästan inte trodde det var möjligt. vi umgicks i tio-femton minuter skulle jag gissa. jag var tyst och hon körde monolog. vid slussen sa jag att jag inte ville vara med henne och sen gick jag hem. och grät.

jag är sjukt sårad, jag är sjukt ledsen och jag skäms så fruktansvärt mycket över henne just nu.