mesta tiden av dagen idag har jag tillbringat med jo i örat. mentalt var vi nära, fysiskt långt ifrån varandra. jag saknar att ha henne här.
jag saknar ganska mycket.
ser nu att det blivit den första september. september liksom, kan det suga mer än så. åtta månader till våren. mörker och ångest och ensamma jävla kvällar att se fram emot. allt det där pratet om härligt mys i soffan under filt medan höststormarna viner utanför är ju bara bull. det som händer är att jag ligger ensam i mysbrallor med datorn i famnen framför facebook (precis som vanligt alltså) och det är på riktigt inte mysigt alls, särskilt inte på hösten när det förväntas att det ska vara just mysigt.
funderade på ordet lycklig och insåg att jag typ inte ens vet när jag kände lycka senast. det hela gör mig än mer deppig.
10 kommentarer:
fan, jag får ont i hjärtat när du skriver sådär. kan jag göra något för att göra dig lite lycklig iallafall?
Klockan är 3 på natten och jag ska upp om 3,5 timmar för att göra mig i ordning för konferens men jag har försökt att sova i 4 timmar och inget händer så nu skiter jag i det. Så nu sitter jag här framför datorn istället och går in på någons facebook alldeles för mycket (varför öppen sida?) och tittar igenom massa mailkonversationer. Varför måste man välja? Det suger.
kram m
I hear you. Men man kan inte göra så mycket annat än försöka, försöka leva sitt lilla liv så bra man bara kan, och så bra man endast orkar i vissa lägen. Riktig lycka fladdrar förbi någon gång ibland, och den kommer på besök till dig också, förstås, igen.
Kram
baby m. gud. livet alltså. inte så jävla snällt just nu. ägnade kvällen igår åt att läsa igenom bloggen kring vad som hände förra hösten och blev ännu lite lägre i sinnet. jävla skit! jag vet att jag måste försöka hitta en väg upp och ut ur det här, men jag vet inte hur. än. hoppas att det skall komma över mig snart, snarare än snart, helst redan igår. under tiden är det fokus på skola, jobb och träning. så trist att jag vill kräkas.
sömnlöshet suger. så även relationer som fuckar upp ens hjärna (och hjärta). ring om du är kvar i stan. kram.
jag är hemlig nu: tack rara! jag ser fram emot den där fladdrande lyckan, det gör jag, även om det just nu är svårt att minnas hur den ens känns. kram!
ehm. just den bilden med mysbrallor och facebook på datorn har jag på min blogg. det är exakt så jag gör. skönt att jag inte är ensam. hah!
kämpar för övrigt fortf med google analytics. hoppas det funkar. tack för tipset. jag är också en snokare.
Vad konstigt det är, egentligen. Och dumt. Det är säkert många fler än man tror som ligger i mysbyxor och kollar fejjan. I sin ensamhet. Men man känner sig ensammast i världen när man gör det!
Kanske borde starta en grupp. Vi som sitter i mysbrallor och vill hänga lite med ni andra som gör det.
Det är jag i mjukisar i soffan med facebook i knät varenda eviga kväll.
var glada att ni har en datta hemma så ni kan hänga med fejjan åtminstone, jag hänger med ettantvåanfyran i mina mysbyxor!
ja nu e det höst. då ska man färga håret och köpa en skön päls. sen e allt bra.
utan facebook skulle jag försmäkta på denna ö. man ska väl som vanligt vara glad för det lilla, men just nu fungerar det inte.
jag har dessutom för mörkt hår för färgning och inga pengar till någon päls, men tror inte det skulle hjälpa egentligen. vad gör man när allt känns såhär? ännu en kväll framför facebook i mjukisar. jag pallar verkligen inte.
då knatar man ner 11 våningar och plingar på dörren och dricker vin.
vi måste styra upp detta.
Skicka en kommentar