alltså jag är ju världens lättaste människa.
jag blir liksom fly förbannad och ilsk och ledsen och tänker att nej nu jävlar, nu ska jag vara arg och hård resten av livet, för det förtjänar den som är dum. men direkt personen i fråga kläcker ur sig sitt "förlåt" så förlåter jag. ja de hinner fan inte ens säga förlåt, bara ett "fff...", och jag ba, de e lugnt! och så blir jag glad igen. jag blir på riktigt GLAD. all ilska och ledsamhet och ångest och deppighet bara rinner av och försvinner. så himla sjukt! jag som är så cynisk och bitter och jävlig generellt, men när det kommer till just det där med förlåtande så slänger jag fan förlåtelser omkring mig. det känns inte riktigt normalt och jag vet inte ens om det är bra. några av mina fina påstår att det är en schyst egenskap, men jag blir irriterad på fenomenet att jag är så okonsekvent och jag undrar på riktigt var övertygelsen kring hård behandling tar vägen? för den finns liksom inte kvar. just nu känns det som jag bara vill att alla ska må bra och tycka om varandra, och det hör ni ju själva, det är alldeles för härligt för att komma ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar