tre öl på sjögräs, otroligt trevligt sällskap, ett telefonsamtal, några cig, en hälsning på mitt ex ex (hängde ni med?)samt en portion mcdonaldsmat senare är jag något nöjdare med livet. eller nöjdare är jag kanske inte, men jag är gladare och mindre ångestfylld.
jag och mina tjejvänner är bäst och de flesta andra är pest. mest är det män som är pest, även om man på något konstigt vis vill fortsätta hänga med dem ändå. jag antar att det är för kukarnas skull, och det eventuella beskydd man kan få om man typ bli jagad av en mördare, vilket aldrig händer, vilket i sin tur är tur eftersom alla män jag tycks träffa väger 60 kilo vilket är ett par kilo under vad jag själv väger och således är det nog jag som är bäste dräng när det gäller att försvara sig mot mördare. ja just. men mördare nuförtiden kanske använder sig av vapen, och det är svårt att försvara sig mot ett maskingevär tänker jag, så även om männen vägde uppemot 65 kilo vore deras insats högst marginellt viktig för ens överlevnad. nåväl. jag mår lite lite bättre, det är huvudsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar