det finns några ord som nu ensamt snurrar runt i mitt ganska så tomma huvud och som får mig att bita ihop och stå ut;
söndag klockan kvart i sju
söndag klockan kvart i sju
söndag klockan kvart i sju
det som händer då är att jag äntligen har jobbat klart och att jag ÄNTLIGEN ska få sova. just nu låter det som ouppnåelig dröm. att komma hem och inte behöva åka någonstans. att komma hem och kunna sova i tjugofyra timmar om jag så vill. att komma hem och vara nykter, eller i alla fall inte jättebakfull. att komma hem och veta att om tio dagar flyttar jag till stock.
överlever jag den här helgen så överlever jag allt. vecka 33 har varit mycket påfrestande och jag pallar faktiskt inte så mycket mer.
2 kommentarer:
Finaste fina, förlåt för mitt humör och min dåliga support igår. Jag var självcentrerad och introvert igår. Tack för att du supportade mig och att jag kan finnas mer för dig nästa gång.
KRamar, snart är det över.
annapanna, ingen anledning att be om förlåtelse för alls. jag ser ljuset i tunneln, bara en dag kvar nu. snart ska jag sova i 24 timmar, och sedan ta tag i mitt liv, mina tankar och allt annat som behöver tas tag i. KRAM
Skicka en kommentar