en sån där natt i stockholm

utgången igår var rätt alldaglig, fastän sällskapet var fint. såg inte en endaste het person. det börjar bli oroväckande. hade sendrag i vaderna hela natten (den sovande delen). sjukt ont gjorde det. dessutom svårhanterligt när man fortfarande är full, typ sover och är genomkall. och så var vi där igen, intressepil rakt i hjärtat. bättre dock med smärtande vader dagen efter, än smärtande magångest för saker man sagt eller gjort eller inte minns. jag har ingen ångest alls. bra å ena sidan. men å andra, hade jag haft ångest så hade jag antingen haft en kväll som var någonting annat än medioker. medioker känns inte direkt eftersträvansvärt just nu. jag ska ju ha ett fantastiskt år. det var så det var tänkt.

stockholm är svårt. hela tiden finns idén om en fest som är lite bättre, med människor som är lite vänligare och lite snyggare och lite mer vänner. och så flänger man runt, från fest till fest, betalar hejdlösa entrepriser och köper dyr öl och behåller jackan på för att snåla in på något. nöjd det blir man aldrig.