som att jag bryr mig

så blev jag sådär totalt skitledsen på en vän och som vanligt vågar jag inte säga någonting om det. inte till vännen ifråga, och helst inte till så många andra heller. anledningen är nog att jag skäms lite för mycket över att jag bryr mig, eftersom alla fakta tyder på att jag bryr mig mer än vad mottagande person bryr sig tillbaka. det är inte fint med obesvarad omtanke. det är fult och skämmas bör man om man förväntar sig att objektet för de varma känslorna ska känna samma sak. blir man ledsen så hoppades man på för mycket. alltså ens eget fel, och i detta specifika fall mitt. dra lärdom sara. distans är tydligen det nya honnörsordet.