Anteckning vecka 12: tredje gången

Publicerat 190515
------------------
Minns inte vad jag skrev senast men kanske något om att jag inte mår illa längre? Hahahaha. Det tyckte universum var så kul att det kastade på mig en ny nivå av illamående och trötthet. Aja. Jag överlevde det med. Är astrött på kvällarna. Kanske har illamåendet återigen lagt sig lite lite, men jag hulkar fortfarande och det blir jobbigare och jobbigare att göra det. I helgen kändes det som att magen kom. Fattar ju att livmodern knappt klättrat ur bäckenet än, men allt annat är ju svullet så nu sitter mina vanliga brallor tight igen. Högsta punkten är runt naveln typ, och magen ser rundad ut. Hade jag haft på mig något tight så hade det ju synts.

Vi var på ett tidigt UL i förra veckan och jag var extremt nerövs innan och förberedde mig (som den skeptiska person jag tydligen är när det gäller graviditeter) på följande: 1. ofostrig graviditet, 2, missed abortion, 3, tvillinggraviditet, och 4, en livs levande bebis. Blev så osannolikt glad över att det blev alternativ 4! En liten parvel på 4 cm med viftande armar och ben och ett litet hjärta som slog. Hurra! Vi hade tänkt att berätta för familjen nu när vi vet att det är något där, men samma jävla kväll fick jag någon slags ljusljusrosa flytning (förlåt för info!). Har aldrig haft något liknande i mina tidigare graviditeter och blev jävligt orolig och ledsen. Det var tyvärr inte heller en engångshändelse utan har hänt ett par gånger till. Ej så festligt. Men! Försöker tänka att det kanske är sköra slemhinnor? Blöder också lite näsblod till och från så helt ologiskt är det ej. Eller något litet blodkärl som brustit. Och enligt vårdguiden är det helt vanligt, även om det inte alls känns vanligt för mig. Snälla lilla bebis lev!

I ALLA FALL. På lördagen kände jag ändå att jag fanken måste jobba med tanken. Vill inte gå omkring och hemlighålla en graviditet i hundra år till och tro det värsta hela tiden så vi berättade för barnen. Och vilken grej det var! H, som är fyra och ett halvt nu, blev så innerligt glad att det förhöjde min känsla med cirka tusen procent. Hans lycka över detta är märkbar och varje dag pratar han nu om bebisen och hur det ska bli och om magen växt osv. Att vara gravid och ha stora (eller ja, "stora") barn, är hittills fem av fem. I söndags berättade vi även för min mans familj.

Tänkte att jag skulle berätta för några utvalda på jobbet idag också men sedan blev jag så sur i en diskussion kring ett grafiskt koncept som inte överensstämmer med vår grafiska profil och dessutom är så HISKELIGT fult att jag nu sitter med stängd dörr och inte har lust att göra annat idag än att städa skrivbordet. Hormoner kanske någon skulle säga, men nä, tror bara det är min härliga personlighet.

Anteckning vecka 10: tredje gången

Publicerat 190515
------------------
Mår inte så illa längre tycker jag. Är inte heller så helvetestrött. Visserligen trött på kvällen och somnar ofta när jag lägger barn, men ändå inte såå trött. Konstigt. Blir lite orolig över det, samtidigt som det såklart är skönt. Brösten är fortfarande ömma när jag klämmer på dom men annars är jag mest normal-hängig. Hoppas lillen är alive.

Graviditetsmässigt skulle jag gissa att detta mest liknar min första graviditet (med H), eftersom jag var beyond trött och deppig förra gången (med O). Så är det en liten pöjk därinne tro? Om det är en bebis alls alltså? Om sju månader är hen är om detta går vägen. Ändå sjukt.

Anteckning vecka 9: tredje gången

Publicerat 190515
------------------
Helvete vad jag mått illa denna vecka! Kräks ju inte, har inte gjort i någon av mina graviditeter, men jag har mått så illa att jag trott jag fått vinterkräkan. Morgonen är okej med kvällarna är hemska. Och dagarna rätt hemska också eftersom illamåendet ligger så jävla nära hela tiden. Hulkar mycket men är trots det hungrig (ibland superduperhungrig) men det är viktigt att det liksom är rätt mat. Vill ha snäll mat, lättuggad. Grovt fullkornsbröd med makrill, som jag annars tycker är gött, blir jag alldeles utmattad av att bara tänka på.

Är också extremtrött men det kan ju va vintern eller vad som helst.

Tror att jag ska berätta på jobbet om bara ett par veckor om allt fortlöper som det ska och det verkligen är en liten baby därinne, vilket jag hoppas att vi kan få klarhet i genom ett tidigt ultraljud snart. Jag kommer i så fall gå ifrån min vana trogen att vänta till vecka tjuogfem-ish, vilket känns som en spännande plan och ett steg i rätt riktning mot att våga glädjas på riktigt, tidigt. Men vi får se. Jag är ju samma gamla person där under, så vem fan vet hur det blir.

Anteckning vecka 8: tredje gången

Publicerat 190515
------------------
Vecka 8! Gud! Men ändå går det långsamt. En är väl nästan typ i vecka åtta när en plussar? Så är känslan i alla fall. Denna gång lät jag det gå en vecka efter beräknad mens innan jag testade. Jag visste väl redan, men ville ändå dricka mitt vin och ha mitt jullov (förlåt för oansvarig), och pallade liksom inte att kolla. Kunde ju vara så att den bara var lite sen. Inget konstigt med det.

Det gick så fort! Vi bestämde oss för att ligga lite oskyddat i december och direkt – pang bom – på smällen. Tacksam för detta, naturligtvis, för det var ju anledningen till att vi försökte redan nu. Att jag hunnit bli 36 bast. Att allt kanske går mycket långsammare nu, om det ens skulle gå, enligt statistiken. Men nu hade vi tur. Känslan är i alla fall helt annorlunda än förra gången med O. Då blev jag också tagen av plötsligheten, av att ett litet infall ledde till en faktiskt graviditet, men då fanns ingen glädje. Bara episkt trötthet och ångest. Nu mer pepp och förväntansfull. Jag har förberett mig mer på detta scenario. Att det kan gå fort och att vi vill detta och att allting blir bra.

Om det går vägen blir detta sista gången. Det vet jag. Och jag kan också se fram emot det. Att alla liksom skulle vara här. Att det är klart. Att min kropp åter är min och kommer så förbli. Att min kläder kommer passa flera år i rad.

På tal om kläder har mina brallor redan blivit tighta i midjan. Eller snarare kanske livmodern är svullen så att midjan på brallan inte hamnar lika högt upp som vanligt (d.v.s. där jag är smalast) och att de därför typ gör ont. Är så obekväm idag! Vill knäppa upp och ta av mig min bh men ej politiskt korrekt att göra på jobbet.

Anteckning vecka 7: tredje gången

Publicerat 190515
------------------
Alltså, att ens skriva den där rubriken? Tredje gången?! Gud! Men ja. Så är fallet.

Jag mår... bra? Helt okej i all fall. Små stunder av illamående, av vanvettig hunger, av trötthet, av ömma bröst. Men i huvudsak inget särskilt, vilket i sig kanske är oroväckande men också skönt. Det är lite svårt att förhålla sig här. Hoppas innerligt att detta går vägen och att det blir en liten bebis men tänker också att min tur kanske vänder nu? Att det är min tur att få missfall och att det i så fall får vara okej. Att det är upp på hästen igen som gäller i så fall. Men nog om det. I stunden är jag gravid. Gravid! Fan vad kul!