Sotis

Igår hade min man ett jobbevent på eftermiddagen där de bjudit in gäster/kunder och skulle hålla presentationer och mingla etc. Enligt honom själv skulle han komma hem tidigt (ja från början pratades det om klockan sju!), men vid nio fick jag ett sms om att han skulle dra snart men att hans batterier höll på att dö på mobben så vi kanske inte skulle höras med. Typ tjugo i elva var han fortfarande inte hemma och min hjärna gick i spinn. Var tvungen att ringa innan jag gick och la  mig och då svarade en peppig röst med fest i bakgrunden ("åker om typ 40 minuter baby!"). I vanliga fall skulle väl det vara kul och så, men alltså min (preggo?-)hjärna gick totalt i spinn. Jag som i princip aldrig är svartsjuk fick rixångest. Såg framför mig hur han stod och var full och charmig och hånglade på toaletten med någon himla arkitekt och gud och hans moster, medan jag själv låg här i vårt hus helt preggo utan varken fest eller hångelchanser. GUD VAD OHÄRLIGT DET VAR. Fällde till och med en tår där innan sömn. Idag känns allt bra igen, men alltså livet, vad skört det är. Vad lite det krävs för att allt ska bli ruckat, förstört.

På tal om förlossning...

Har lite svårt att hantera det här med att det kanske inte blir igångsättning denna gång, vilket liksom är ett väldigt uppstyrt, kontrollerat och planerat sätt att föda barn på, utan att det skulle kunna sätta igång precis när som helst! (Obs. i mars då, eller april.) Och att en då inte vet när en ska åka in! För mig är det ju ännu mer ovisst då jag inte hade en traditionell "starta av sig själv"-förlossning förra gången och därför inte har någon aning om hur min latensfas fungerar i kombination med att det sägs att andra gången går mycket snabbare...  Är livrädd för hemmaförlossning. Är också livrädd för att bli tvingad till Södertälje. Och sedan föda i bilen.

Det oroar mig även att min första förlossning var så bra. Även om all statistik säger att andra förlossningen är bättre än första så känner jag att jag liksom fått min dos av göttighet. En kan väl inte få en lika bra eller bättre förlossning denna gång? Det går ju inte! Eller?!! Oroar mig också för en matvägrandeledsenheltidsvakenkolikbebis i och med att H är och har varit så lätt. Men en finner sig väl i det med.

Målbild då? Utöver ren och skär överlevnad för alla inblandade önskar jag att jag ska känna samma pangboomförälskelsekärlek för detta barn när hon kommer ut som jag gjorde med H. Det skulle kännas mest rättvist (mot barnen alltså), och jag längtar efter kicken. Tror jag var hög i flera veckor efteråt förra gången.

Anteckning vecka 22: andra gången

Jag känner mig rätt pigg haha. Att jag ens vågar skriva detta! Ni kan ju gissa vad nästa veckas rapport kommer att handla om... Känner av den lilla sparven därinne ganska ofta under dagarna, det är mys och lika galet overkligt och häftigt som förra gången. Det känns fortfarande väldigt långt ner, men igår morse så var det som att jag kände små kickar precis under naveln. Hon måste ha flyttat på sig på något sätt.

Från att ha gått och trott att foglossningen kanske har gått över så har jag idag rätt rejält ont av den. Gick i någon himla spiraltrappa på jobbet igår och det skulle jag ju aldrig ha gjort – aj vad skrevet värker! Men annars är det bra. Bar tight tröja på jobbet igår för att liksom komma ut men så var halva gruppen borta och min luddiga stora kofta tog lite udden av det hela. Så nej, sitter fortfarande och drar koftan om mig på kafferasterna och låtsas som ingenting. Men nu syns det ju verkligen, om en kollar åt det hållet. Well well.

Det känns som att tiden går rätt fort. Att jag ska gå igenom en förlossning igen om inte alls många månader är ju helt cray! För att inte tala om bebisen som ska komma! (Om nu allt går bra etc. etc.) Nästa helg ska vi måla om rummet som ska bli hennes, och sedan känns det fritt fram att börja boa lite. Det är mysigt att tänka på. Gör väl antagligen att det hela blir mer verkligt. Lyssnar på Vattnet går-podden och försöker förbereda mig. Var vill jag föda egentligen? Trivdes bra på SÖS förra gången plus ÄLSKADE deras bb-hotell (så fräscht och fint) men då bodde jag ju också på söder. Har någon från Stockholm någon input? Bor i norrort nu, men är ju en heeeelt sjuk vaneperson så skulle inte alls förvåna mig själv om jag valde SÖS igen. Hälsar hon som även denna gång går på Mama Mia söder trots avståndet...

Anteckning vecka 21: andra gången

Sitter med dånande huvudvärk (brukar ju typ aldrig ha det) och inser att jag inte känt lilltjofsan på hela eftermiddagen. Eller har jag det? Har varit stressad så har inte hunnit känna efter. Tänker att det är för tidigt att liksom ha koll på alla rörelser och dess regelbundenhet? Säg att det är så! Vissa har väl inte ens känt bebisen vid denna vecka, om moderkakan ligger i framvägg etc. Det gör den i och för sig inte på mig...

Hur mår jag då? Foglossningen har jag inte tänkt på alls denna vecka, så den har blivit bättre. Nästan ingen halsbränna och inget illamående. Hulkar fortfarande vid tandborstning, men annars typ inte.

Pratar med H nästan varje dag om lillasyster som ska komma. Han tror att hon ligger i hans mage. Rätt gulligt. Jag fattar fortfarande ingenting av allt detta. När ska det lossna? Det är så konstigt och overkligt alltihop, men jag blir – som sagt – väldigt glad varje gång jag tänker på det. På henne. (Det känns förövrigt helt och totalt bakvänt och knäppt att det ska komma en tjej?!)

Och till denna värld...

ska jag snart föda ut ännu en rasifierad kvinna.