Publicerat 2016-10-31
Så vad händer denna vecka. Har köpt mammatrosor! Jodå. Höga goa. Magen verkar det inte hända så mycket med tycker jag, den är som den är. Större, rundad, men ej sådär hård än. Vet ej om den växer. Har fortfarande inte outat på jobbet. Gick förbi en spegel naken och tyckte mina bröst såg väldigt preggoaktiga ut nu. Något med färgen tror jag. Eller i förhållande till magen. Well. Fortfarande trött som fan. Hulkar mycket fortfarande också, nästan värre nu på något sätt. Verkar inte släppa. Får liksom ont i magen av att hulka som jag håller på. Fy fan. Fett osoft.
Varje gång jag tänker på att denna graviditet ska hålla på under höst/vinter blir jag helt lycklig. Det kommer liksom inte bli varmare än vad det är nu! HUR HÄRLIGT? Team never forget helvetesrekordvärmesommaren 2014 när jag gick över tiden 16(!!) dagar.
Fyra veckor kvar till RUL?! Känns helt sinnes på något sätt.
Tänker ibland på rörelser. Undrar om det jag ibland känner är bebisen. Vet ej.
onsdag 28 september 2016
onsdag 21 september 2016
Anteckning vecka 14: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Jodå, är mitt i ännu en graviditetsvecka. I söndags unnade jag mig egentid på MOS och alltså, kanske mina bästa timmar på jag vet inte hur länge! Gick i butiker och shoppade lite utan tidspress eller barn eller man. Det var så ljuvligt så jag knappt vet när jag hade det så ljuvligt senast. Köpte mina första preggobrallor (ett par dressade, ankelkorta ej urtighta, och ett par utsvängda men tighta) och kände mig helt orimligt nöjd! Behöver nya trosor också, för om jag förra graviditeten endast gick omkring i minimala låga spetstrosor, så har det runnit lite vatten under broarna sen dess om en säger. Mvh team hög midja. Särskilt nu med den där mudden är det skönt att ha något som liksom går upp en bit och ej ramlar ner under magen och skapar en ful skarv bla bla bla bla. ANYWAY. Det jag vill komma till är att jag nu, i och med mina nya brallor, liksom tycker det känns lite kul med preggostilen och magen och allt sådant. Och det är ju ett lyft i denna graviditet som hittills bestått av evig tröttma och noll glädje. Har berättat för fler personer nu, och tänker att märker de det på jobbet så gör de det. Orkar ej bry mig. Är förresten arbetslös från 1 januari!!!! KUL. Har ju kämpat på med olika kontrakt hos myndigheten där jag arbetar sedan 2013, men någon tillsvidareanställning blir det tydligen ändå inte. Aja, livet går vidare. Först en föräldraledighet på det. Märker när jag skriver det att jag ännu inte greppat att sannolikheten är rätt stor för att det faktiskt ska komma en bebis om ett halvår. Tänker på dom som avslöjar på insta och bloggar i vecka 12 och ba, kolla xx ska bli storasyskon! Och själv ba, tiger som muren helst hur länge som helst. Vad är det för fel på mig?
Min mamma ringde i helgen och berättade att hon köpt "hemmastickade" raggsockor åt H och åt bebisen. Det var så sjukt på något vis. Att hon förhåller sig till det här barnbarnet som hon tror ska komma och själv är en helt i... förnekelse? Nä men liksom osäker. Eller otroende? Märker att jag letar rörelser nu dock. Kände någon liten nervryckning i rätt regioner i förmiddags och ba, är det bebisen? Vore ju sjukt. Lilla bebisen. När jag tänker på den, vilket jag då uppenbarligen inte unnar mig så ofta, så blir jag nästan rörd. Kanske lever jag i denna osäkerhet för att jag är rädd att knyta an? Särskilt om det nu inte blir något av detta? Hm.
Annars då? Äter äpplen precis som förra graviditeten, hulkar ofta när jag borstar tänderna men är inte alls lika allergisk mot tandkräm och tuggummi som då. Tycker kaffe är rätt äckligt. Äter frukost, lunch, middag och ett äpple till mellis typisch. Och kanske något kvällssnack. Känner mig inte speciellt hungrig men unnar mig allt. Somnar varje dag vid nattning. Vaknar sedan, kollar lite netflix och sedan sömn igen. Älskar mitt hus och mitt barn och min man. Är ej ilsknare än vanligt, vad jag tror, men absolut inte sådär filbunkelugn som förra gången. Än. Men det kanske kommer. Tror fortfarande att det är en tjej. Om det är någon där alltså.
Jodå, är mitt i ännu en graviditetsvecka. I söndags unnade jag mig egentid på MOS och alltså, kanske mina bästa timmar på jag vet inte hur länge! Gick i butiker och shoppade lite utan tidspress eller barn eller man. Det var så ljuvligt så jag knappt vet när jag hade det så ljuvligt senast. Köpte mina första preggobrallor (ett par dressade, ankelkorta ej urtighta, och ett par utsvängda men tighta) och kände mig helt orimligt nöjd! Behöver nya trosor också, för om jag förra graviditeten endast gick omkring i minimala låga spetstrosor, så har det runnit lite vatten under broarna sen dess om en säger. Mvh team hög midja. Särskilt nu med den där mudden är det skönt att ha något som liksom går upp en bit och ej ramlar ner under magen och skapar en ful skarv bla bla bla bla. ANYWAY. Det jag vill komma till är att jag nu, i och med mina nya brallor, liksom tycker det känns lite kul med preggostilen och magen och allt sådant. Och det är ju ett lyft i denna graviditet som hittills bestått av evig tröttma och noll glädje. Har berättat för fler personer nu, och tänker att märker de det på jobbet så gör de det. Orkar ej bry mig. Är förresten arbetslös från 1 januari!!!! KUL. Har ju kämpat på med olika kontrakt hos myndigheten där jag arbetar sedan 2013, men någon tillsvidareanställning blir det tydligen ändå inte. Aja, livet går vidare. Först en föräldraledighet på det. Märker när jag skriver det att jag ännu inte greppat att sannolikheten är rätt stor för att det faktiskt ska komma en bebis om ett halvår. Tänker på dom som avslöjar på insta och bloggar i vecka 12 och ba, kolla xx ska bli storasyskon! Och själv ba, tiger som muren helst hur länge som helst. Vad är det för fel på mig?
Min mamma ringde i helgen och berättade att hon köpt "hemmastickade" raggsockor åt H och åt bebisen. Det var så sjukt på något vis. Att hon förhåller sig till det här barnbarnet som hon tror ska komma och själv är en helt i... förnekelse? Nä men liksom osäker. Eller otroende? Märker att jag letar rörelser nu dock. Kände någon liten nervryckning i rätt regioner i förmiddags och ba, är det bebisen? Vore ju sjukt. Lilla bebisen. När jag tänker på den, vilket jag då uppenbarligen inte unnar mig så ofta, så blir jag nästan rörd. Kanske lever jag i denna osäkerhet för att jag är rädd att knyta an? Särskilt om det nu inte blir något av detta? Hm.
Annars då? Äter äpplen precis som förra graviditeten, hulkar ofta när jag borstar tänderna men är inte alls lika allergisk mot tandkräm och tuggummi som då. Tycker kaffe är rätt äckligt. Äter frukost, lunch, middag och ett äpple till mellis typisch. Och kanske något kvällssnack. Känner mig inte speciellt hungrig men unnar mig allt. Somnar varje dag vid nattning. Vaknar sedan, kollar lite netflix och sedan sömn igen. Älskar mitt hus och mitt barn och min man. Är ej ilsknare än vanligt, vad jag tror, men absolut inte sådär filbunkelugn som förra gången. Än. Men det kanske kommer. Tror fortfarande att det är en tjej. Om det är någon där alltså.
torsdag 15 september 2016
Anteckning vecka 13: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Denna gravve – suger musten ur mig. Såååååå trött. Helt orimligt trött. Orkar… inget? Vill sova från klockan fyra. Brösten har slutat ömma så intensivt. Illamåendet har lättat, finns fortfarande kvar ibland, men inte alls som förut. Bara tröttheten kvar. Den massiva tröttheten. Drömmer om sjukdagar. Känner ibland som små stickningar eller hugg i livmodertrakten. Lyssnar inåt efter rörelser. Minns inte när jag kände förra gången. Strax innan RUL tror jag. Något som jag anade var bebisen. Hoppas tidigare denna gång. Känns som nästa stora grej. Magen är större på kvällen än på morgonen. Det är en tidsfråga till jeansen inte passar längre, men när ska jag orka köpa nya kläder? Som det är nu orkar jag ju inget! Förra gången berättade jag sent på jobbet, vecka 23, men den här gången kommer kroppen avslöja mig tidigare. Just nu svullnar jag upp till revbenen ungefär. Och bebisen ligger väl fortfarande i bäckenet hehe... Well. Det är som det är.
Förbereder mig mentalt på att det nog är en pojke därinne. Inte för att jag själv skulle bli besviken, men för att resten av världen kommer att luta huvudet på sned av medlidande för mig. För att en ska vilja ha en av varje. Och att jag drabbades av två pojkar.
Tror att det är en flicka. Innerst inne.
Denna gravve – suger musten ur mig. Såååååå trött. Helt orimligt trött. Orkar… inget? Vill sova från klockan fyra. Brösten har slutat ömma så intensivt. Illamåendet har lättat, finns fortfarande kvar ibland, men inte alls som förut. Bara tröttheten kvar. Den massiva tröttheten. Drömmer om sjukdagar. Känner ibland som små stickningar eller hugg i livmodertrakten. Lyssnar inåt efter rörelser. Minns inte när jag kände förra gången. Strax innan RUL tror jag. Något som jag anade var bebisen. Hoppas tidigare denna gång. Känns som nästa stora grej. Magen är större på kvällen än på morgonen. Det är en tidsfråga till jeansen inte passar längre, men när ska jag orka köpa nya kläder? Som det är nu orkar jag ju inget! Förra gången berättade jag sent på jobbet, vecka 23, men den här gången kommer kroppen avslöja mig tidigare. Just nu svullnar jag upp till revbenen ungefär. Och bebisen ligger väl fortfarande i bäckenet hehe... Well. Det är som det är.
Förbereder mig mentalt på att det nog är en pojke därinne. Inte för att jag själv skulle bli besviken, men för att resten av världen kommer att luta huvudet på sned av medlidande för mig. För att en ska vilja ha en av varje. Och att jag drabbades av två pojkar.
Tror att det är en flicka. Innerst inne.
tisdag 30 augusti 2016
Första hoppet
Publicerat 2016-10-31
Kanske har jag denna graviditet slagit rekord i trötthet. Ja jo. Har längtat exakt noll efter fler barn. Vill mest bara bort, till en dimension av sinnesfrid och ro där jag får stanna i en vecka minst medan resten av livet står på paus. Har till och med övervägt om jag inte gått och blivit deprimerad. Har inte haft en enda ljuspunkt i sikte, känt att allt varit mig övermäktigt och mest bara velat sova. Men idag skrev jag in mig hos barnmorskan. Vår gamla hade slutat så vi fick en ny och vilken ljuvlig människa! Blev så glad av att bara vara hos henne, så varm och pepp och vänlig. Och för första gången sedan jag plussade kände jag glädje och hopp! Jo men det här vill vi väl? Bokade in UL och RUL och jag och min man gick därifrån helt rusiga och high och life och ba, hoppas detta går som det ska!! Världens största jinx således, men ja, nu håller jag tummarna. Vecka 11 denna vecka, kämpa Sara!
Kanske har jag denna graviditet slagit rekord i trötthet. Ja jo. Har längtat exakt noll efter fler barn. Vill mest bara bort, till en dimension av sinnesfrid och ro där jag får stanna i en vecka minst medan resten av livet står på paus. Har till och med övervägt om jag inte gått och blivit deprimerad. Har inte haft en enda ljuspunkt i sikte, känt att allt varit mig övermäktigt och mest bara velat sova. Men idag skrev jag in mig hos barnmorskan. Vår gamla hade slutat så vi fick en ny och vilken ljuvlig människa! Blev så glad av att bara vara hos henne, så varm och pepp och vänlig. Och för första gången sedan jag plussade kände jag glädje och hopp! Jo men det här vill vi väl? Bokade in UL och RUL och jag och min man gick därifrån helt rusiga och high och life och ba, hoppas detta går som det ska!! Världens största jinx således, men ja, nu håller jag tummarna. Vecka 11 denna vecka, kämpa Sara!
Nu har jag gjort det igen
Publicerat 2016-10-31
Yes, då var en visst preggo igen. Vi som skulle ha tre år minst mellan kidsen. Fick ett infall i juni att kanske ligga oskyddat eftersom våra bästisar avslöjade att de väntade en till och tänkte att jo, det vore ju kul om vi kunde vara föräldralediga samtidigt igen? (Liksom va? Är detta ens en rimlig anledning? Är vi nio år gamla?) Tänkte att OM det händer är det inte hela världen, även om det inte är den tajming vi tänkt. Och så hände det. Och nej, hela världen är det ej. Vecka 8. Jag är hungrigare. Har ofta ömma bröst. Ibland mår jag illa. (Nu gör jag det.) Kräks inget. Hulkar ibland. Är så trött. Är lika rädd för missfall och missbildningar denna gång som förra. Tycker tiden segar fram. Har inte skrivit in mig hos MVC än och har inte berättat för någon utom för hon som är preggo plus en annan vän (p.g.a. att jag inte kan närvara vid hennes bröllopsfest). Förra gången berättade jag för en hel drös redan första veckan. Time changes.
Yes, då var en visst preggo igen. Vi som skulle ha tre år minst mellan kidsen. Fick ett infall i juni att kanske ligga oskyddat eftersom våra bästisar avslöjade att de väntade en till och tänkte att jo, det vore ju kul om vi kunde vara föräldralediga samtidigt igen? (Liksom va? Är detta ens en rimlig anledning? Är vi nio år gamla?) Tänkte att OM det händer är det inte hela världen, även om det inte är den tajming vi tänkt. Och så hände det. Och nej, hela världen är det ej. Vecka 8. Jag är hungrigare. Har ofta ömma bröst. Ibland mår jag illa. (Nu gör jag det.) Kräks inget. Hulkar ibland. Är så trött. Är lika rädd för missfall och missbildningar denna gång som förra. Tycker tiden segar fram. Har inte skrivit in mig hos MVC än och har inte berättat för någon utom för hon som är preggo plus en annan vän (p.g.a. att jag inte kan närvara vid hennes bröllopsfest). Förra gången berättade jag för en hel drös redan första veckan. Time changes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)