Nä

Är på så djävulskt dåligt humör idag. Liksom sur. Oskön i kroppen. Halsen svider och jag har varit hungrig exakt hela dagen trots diverse matintag. Känner mig kränkt också, av oklara anledningar. Och irriterad på att ett nytt litet lovely grupphäng med stor framtida potential visat sig liksom ha växt till att bli ett större grupphäng som jag inte känner mig bekväm med. Gillar lilla gänget där en kan bli vänner på riktigt. Ogillar stora gänget där en känner sig taskig om en inte bjuder hem ALLA bara för att en vill hänga lite en eftermiddag. Sen ska jag ha mens om två dagar och jag ber till gud att detta humör beror på det för annars blir det ingen kul vår mina vänner, det blir det ej.

Over and out.

Ändå pepp

Tränade precis mitt första träningspass (skivstång) på nästan två (!) år av träningsuppehåll. Kom lite liv, lite chips, lite graviditet och lite bebis emellan bara. Inga konstigheter. Har tänkt att bebisbärande och vagnrullande borde göra något med formen, och så svag kan jag väl inte vara? Och så var jag det. :(((( Exakt ALLA muskler utom min högra biceps presterande högst undermåligt trots att jag gör mina dagliga knäböj. Hade glömt bort hur jobbigt det kan vara att träna. Är så pass långt ifrån min tidigare form att... ja, enda vägen är upp om en säger. Verkligen enda vägen. Men nu köööööör vi!!! (vi aka me, myself and I)

Att prata öppet om irritationer

Jag känner att jag vill prata lite om hur nedslående det har varit att denna vecka följa föräldraenkätens frammarsch och läsa om vad alla retar sig på hos andra föräldrar, mina egna irritationer högst inräknade. Så mycket skam och rannsakan och olust det väckt. Hur det har gnagt. Och jag vet inte jag, men jag ångrar nu att jag skrev något. Föder knappast något gott hos någon.

När får en ens prata om någon annan grupp på detta sätt? Vad stör du dig mest på hos kvinnor över 30? Vad stör du dig mest på hos kvinnor i relationer? Fan, jävligt känsligt är det. Och jag tror inte att det medfört något positivt alls. Snarare ångest. Sällan har en ju hamnat på så minerad mark som föräldraskapets. Sällan har det varit så svårt att göra rätt. Inte i förhållande till det egna barnet (där är åtminstone jag rätt trygg), men i förhållande till de andra föräldrarnas dömande blickar. Pratar jag om mitt barn för högt? Tiger jag om mitt barn på ett sätt som får mig att verka förmer? Lever jag ojämställt? Kör jag för mycket på volley? Är jag en planeringshitler? Är det skryt när jag berättar att jag ger mitt barn hemlagad mat? Är det mitt fel att mitt barn sover dåligt? Ska jag skämmas för att mitt barn sover bra? Sitter alla på öppna förskolan och stör sig på mig? Självklart fattar jag att alla, jag också, går omkring och stör sig på saker än hit, än dit. Men det är något annat att sätta det på pränt i en sådan här organiserad form. Tycker jag. Kan inte komma ifrån det.

Mmmmammmma

I förrgår sa han mamma för första gången! [Insert tusen utropstecken.] Det kändes.

Nedtrappning

Haha, vilken jinx det där med sömnen. I natt vaknade ungen innan två, stod och hoppade i spjälsängen och vägrade att sövas om av barnafadern. När hände det senast? Efter en stund gav vi upp och tog över honom till vår säng. Där han däckade på en sekund, med huvudet på mitt lår. Efter ett par timmar ändrade vi – på mitt initiativ – ställning och han sov sedan på min arm med sin panna mot min. Alltså han är så gosig nu? I sovande tillstånd alltså. Vill ligga nära, mysa. Det händer ALDRIG på dagarna! Vad beror det på tro? Är det en fas? I alla fall så vaknade vi sju och då skippade jag återigen morgonamningen och gick direkt på grötfrukost. Och nu kommer lite frågor om amning (Egon? Schmarro?) så sluta läs om ni inte har ett specialintresse...

Men vad händer nu? Behöver jag tänka på något särskilt gällande amningsnedtrappning? Han har de senaste dygnen ammat kl.19, kl.10 och så kl.19 igen igår kväll. Och så blir det amning igen nu vid 10 innan babysimmet. Oftast ammar jag på båda brösten på kvällen, men på dagen bara på ett åt gången. Men nu blir det ju inte riktigt symmetriskt men en dagamning, en kvällsamning (har tidigare ammat 3-4 gånger per dygn). Utöver detta äter han mat. Ingen ersättning. Känner hittills inte av något obehag i brösten trots långa uppehåll på mer än 12 timmar och ända upp till 24 timmar (låter ju bisarrt långt?). Tror ni att det kan fortsätta så?

Vilken jäkla blogg det här har blivit.