Det är svårt att rensa huvudet nuförtiden. I bakgrunden snurrar ständigt frågan om det tredje barnet. När undrar kroppen? När undrar själen? Nu svarar tanken först, för att sen tänka tusen om och reservera sig och förbereda för att inget mer barn kanske kommer trots att en vill. Men oavsett vad är det inte nu. Det är sen sen sen. Inte nu! Inte nu.
Jag noterar att jag lyssnar på förlossningspodden igen med nytt intresse. Har aldrig slutat lyssna, men den kändes inte lika angelägen för mig efter det att lilla var född. Nu lyssnar jag annorlunda. Funderar över hur det kan bli. Tänker mycket på missfall. Att jag varit förskonad hittills. Att det måste vara min tur nu, att jag borde förbereda mig inför det. Samtidigt tänker jag att jag denna gång (om det blir) verkligen vill vara glad i förväg. Inte hålla det hemligt till vecka 30. Inte avsluta varje mening om graviditeten med ”om det nu blir ett barn”. Vara en sådan där glad och lycklig förälder som jublar vid vecka 12, ja helst redan vid plus-tecknet på stickan, förlitar sig på alltet. En sådan som lägger upp en bild från UL eller på växande mage på Insta. Om jag nu kommer dit. Kanske blir jag aldrig mer gravid.
Tänker också mycket på tiden. Hur stressad jag känner mig. Vill komma in i mitt nya jobb, men eftersom jag jobbar deltid tar det tid att greppa allt, tid att bli duktig igen. Känner mig så junior vilket verkligen är en utmaning. Men det är rätt väg, jag vet det. Måste vänta ut, läsa på, lyssna och ge mig själv tid. Om ett år sitter det nog. (I alla fall bättre.)
Vill gärna ta ett körkort också, men vet i nuläget inte ens vilken pedal som är bromsen. Tänker att jag ska börja i sommar, ta tusen körlektioner i höst och sen köra upp. Tänker att det är bra att jag säger det till alla, att det ger välbehövlig press, sätter dagordning och riktning, visar vad som är beslutat. Jag ska ta körkort i höst, nu har ni också hört det. Och innan körkort ingen graviditet. Är rädd för att känna mig låst i förorten under en till föräldraledighet med två barns tider att passa på förskolan. Vill vara mobil. Är egentligen inte alls sugen på att vara hemma igen en längre tid, det har runnit lite för lite vatten under broarna, det var för nyss...
Men ändå längtan efter den tredje. Efter ett till syskon till mina två små-stora.
Och jag då, som fyller 36 år i sommar och som funderar över exakt hur mycket fertiliteten droppar vid 35. Önskar mig facit.
4 kommentarer:
Detta är SÅ intressant, så svårt tycker jag. Hur ska man veta? Två eller tre barn? Fast du verkar ju ändå veta vad du vill. Jag har redan börjat fundera på detta och min tvåa är ju inte ens en månad än, haha. Vill ha facit så jag vet vad som gäller.
Johanna: Ja jag tror att vi vet vad vi vill! Men så vet en ju ändå aldrig någonting, för allt kan ändras, bla bla bla bla... Jag märker i alla fall att jag är nyfiken på den tredje. Mer nyfiken än jag var på en andra haha. Någon sa till mig att om en funderar mycket på det, då brukar det bli en tredje. Tanken har slagit rot liksom. Vi får se. Spännande att se vad ni beslutar er för också! Och så mysigt med en liten nyföding! Kan inte fatta att jag hade en sådan prick för ett år sedan!
När vi liksom fattade ett "formellt" beslut att faktiskt ha en tredje visade det sig att hon redan fanns i min mage. (Och det var ju tur att vi hann prata om det eftersom min man är mer av den planerande sorten!) För mig har tre alltid varit en önskan, och nu är jag så himla nöjd, dynamiken är så finn när det är fler barn än vuxna i familjen liksom. Men herregud det är mycket arbetsammare än vad jag trodde. Kan också bero på att vår trea är otroligt bestämd och envis, och kanske kombon av åldrarna på alla tre. Men ändå, tre är så fantastiskt!!
Knut och kofta: Åh du gör mig så pepp! (Och samtidigt lite lite orolig över att du tyckte det blev så mycket jobbigare... Är så oerhört trygg med två nu, och har nästan hybris kring hur lätt jag ändå tycker att det är (NO JINX!!!!), men både 3,5 år och 1 år är rätt goa åldrar tycker jag. Kan ju bli värre sen. Som allt hehe... Anyway. Peppen vinner, hoppas jag får tre!)
Skicka en kommentar