Det är lite svårt att skriva ett inlägg efter det förra, men solen skiner, barnen skrattar, jag och min man bråkar om skitsaker och livet fortsätter snurra på utan paus och så fungerar det liksom för alla och det är okej. (...säger jag till mig själv eftersom jag dragits med en del dåligt samvete sedan allt hände.)
I helgen fyllde min lilla 1 år! Kan ni fatta? Hej hopp vad snabbt det gick! Hon är så otroligt himla härlig nu, pratar hela tiden och är så gosig och gullig att det inte är klokt. Det i kombination med våren (ja för nu är den här right?!) gör att jag för första gången sen jag gick tillbaka till arbete är DJUPT avundsjuk på min man som får vara hemma om dagarna. Åh vad jag vill det! Men det är bara att kötta på fram till sommaren. Och det går ingen nöd på mig. Maj är fullt av röda dagar och jag är ju redan ledig på fredagar så det ordnar sig, jag vet det. Men ettåringar är så gulliga! Och våren sen, älskar den! Min bästa årstid är nu när jag fortfarande vill vara i solen (tål helt ologiskt värme asdåligt) och kan låta tanken vila i att allt ligger framför mig. Mitt sentimentala hjärta blir vanligtvis lite deppigt redan vid midsommar så nu ska denna morsa carpa skiten ur april och maj.
Läste igenom inläggen från april förra året, när hon var alldeles ny min minsta. Känns som hundra år sedan jag inte kände henne. Fattar ingenting av någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar