Jaha, vad händer här då?
Min lilltjofsa fortsätter att vara världens enklaste bebis vad gäller sömn och mat och humör. Men nu interagerar hon mer! Ler och snackar och sparkar och har sig! Hemskt hemskt gulligt. Det är så lugnt och härligt och njutbart att bara vara hemma med henne. Och tyst! Älskar tystnaden mer än typ allt? Har blivit min egen mamma som suckar av njutning när tv:n eller radion stängs av. Som jag ogillade det beteendet när jag var yngre, och vips så blev jag visst så själv... Men jag fyller alltså 35 i sommar! 35?!!! Hallå där du medelålders kvinna med två barn, boendes i norrförort och iklädd rediga trosor köpta på KappAhl(!)! Att det ens är jag? Alldeles nyss (well) bodde jag ju på söder och gick på klubb i tights med mer hål än tyg och samlade på spetstrosor! Life.
Åter till barnen. Min stora växer och frodas och utvecklas han med hehe. Jag slår rekord i att hitta strategier för att dagarna ska flyta på utan konflikt eller protest. Typ säga – som att jag inte bryr mig – "efter det att du har kissat kan vi gå till (hans högt älskade) förskolan". Inte "gå och kissa nu, så går vi sen", eftersom det ALLTID leder till tusen "jag ska bara..."-aktiviteter vilket vårt morgonschema (och mitt tålamod) inte pallar. Alternativt svarar han "mmm, fast inte nu mamma, kanske senare" på alla förslag om vad vi ska göra, och när jag ska prata allvar med honom har den lille snart tre år-tonåringen börjat svara "vaaa?" på allt jag säger, helt tyket. Aja. Sen utvecklar han allt mer civiliserade sidor också, det ska sägas, som i natt när han vaknade till och ba, "pappa, kan jag be och få vatten?" istället för "paaaaappa, jag vill ha vaaatten!!!" som det tidigare kunde låta. Gud, älskar ju ihjäl mig på den där intensiva, roliga, fina ungen trots att han pratar hål i huvudet på mig och alltid ska leka högljudda polis- och brandkårslekar preciiis bredvid min lilla sovande bebis.
Nu sover i alla fall lillan och det är cirka 1,5 timme kvar innan huset fylls av högljudd lek igen av storbarnet, så jag återgår väl till tystnadsnjutet som den medelålders kvinna jag är. Ciao.
1 kommentar:
Åh, tack för dina fina ord! Vad glad jag blir att det finns någon som läser. Ibland känns det som att jag skriver ut i tomma intet. Handen upp på hela detta inlägg. Stor igenkänning. Man blir sin egen mamma helt plötsligt. Och som jag tyckte att hon var tjatig och tråkig som hyssjade, nu är jag exakt likadan Tack också för att jag fick en ny blogg att läsa och följa! :)
Skicka en kommentar