Idag fyller han år, den där fina som jag valt att leva med. Och han ligger hemma och är sjuk och jag är inte bra på att ta hand om sjuka män. Vill ofta att alla bara ska skärpa sig lite, härda ut, kämpa på. Är inte alls den ömma vårdgivaren som jag är i förhållande till barn till exempel. Eller som han är mot mig när jag är sjuk. Nej där drog han ingen vinstlott, min man.
Men att han är en vinstlott står för mig klart. Vilken lycka att jag valde rätt där borta i början av 2011. Vilken lycka att jag vågade, satsade. Att vi båda gjorde det. Bättre medmänniska för mig att uppleva livet tillsammans med kan jag inte tänka mig.
Så fina du, här kommer tacket som du aldrig får läsa eftersom du inte hittar hit till denna blogg:
Tack för oändligt tålamod, tack för vilja att alltid underlätta för mig och för din familj, tack för evig kärlek. Tack för trygghet och stabilitet, för alla våra sammanflätande framtidsdrömmar och för att allt går så lätt. Tack för äktenskapet. Tack för H. Tack för bebisen. <3 p="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar