Emma Esteban undrade om en grej ”Hur känns allt med H? Liksom att han varit the one och nu ska det komma en till och hur förhåller man sig till två?”. BRA FRÅGA.
Det känns oftast fint med H. Han pratar så gulligt om lillasyster som ska komma och leker ibland själv att han har en lillasyster i magen (han är väldigt noga med det, att det är just en lillasyster inte en bebis…). Vi pratar även mycket om att jag och hans pappa och han själv ska ta hand om henne tillsammans. Och så pratar vi mycket om vad hon inte kommer kunna göra: prata, äta mat, gå, leka med bilar etc. Mycket för att få honom att känna sig kompetent hehe, och för att mildra eventuell besvikelse för att det inte direkt är en lekkamrat som kommer ut ur mammas mage.
Sen tänker jag ibland, så ofta som jag tillåter mig, på att detta kommer ändra hela hans liv som han känner till det (vårt också, för den delen). Att det är en megaomställning och att det är SÅ HIMLA MYSIGT och LÄTT att vara en enbarnsfamilj! Och att det antagligen blir svårt nu? Då får jag lite ångest. Men samtidigt så känns det liksom lugnare hur längre tiden går. Det är ju något oundvikligt detta, i det tillstånd jag befinner mig i, att vi ska bli en till alltså. Det kommer att hända (om allt går enligt plan då förstås, please please no jinx!).
Märker också att jag denna graviditet har flyttat fram fokus. Första gången var det förlossningen som var ”målet”, nu tänker jag mer på hur det blir när bebisen väl är här. Tänker mycket på hur jag då vill vara mot H. Hur han ska få känna sig viktig och ha tid med både mamma och pappa.
Vet ju såklart inte alls hur en förhåller sig till två barn*, men tänker att om jag älskar den lilla ens hälften så mycket som jag älskade H när han kom så är hon RÄTT SÅ HIMLA ÄLSKAD. Det lär ej gå någon nöd på henne liksom. Tänker jag. Hoppas jag. Önskar jag mer än allt.
*Men det vet ju flera av er! Dela gärna!
3 kommentarer:
Oh, känner igen mig! Alltsa, tänker inget alls på födseln jamfört med hur det var med WK, nu tänker jag ENBART på hur vi ska överleva sen.. tror det kommer bli grymt med ett syskon, men nervös for hur det kommer ga med tva wildlingar helt klart.
Låter som att ni tänker så himla bra. Jag undrar samma sak. Är inte gravid med tvåan än men vill gärna ha en till om ett tag. Och gud vad allt kommer ändras då? Samtidigt har man ju gjort den största omställningen redan, från inga barn till barn. Eller?
Det kommer såklart gå hur bra som helst, kärlek och att se till att göra ettan delaktig känns väl som utmärkta beståndsdelar i planen. Hur gammal kommer H vara när bebisen kommer?
Tänkte om du har lust att skriva lite om hur ni tänker med ålderskillnaden mellan barnen? Har en 9-månaders och en del av mig tänker typ att jag vill ha en till bebis nuuuuuuu medan den andra delen av mig tycker att det nog skulle vara chill med 2 - 3 år mellan barnen...... Gaaah, kan inte bestämma mig!!! Haha! Men ändå skönt att ha fått tillbaka sin "frihet" nu osv.... Ehehhehe svårt detta alltså?!
Skicka en kommentar