Det kom visst en jul och ett fullt hus och tiden för anteckningar visade sig vara lika med noll. Lågintensivt har det varit, vi har varit hemma och lediga i tre veckor, och nu är jag vips inne i tredje trimestern och börjar se slutet av denna graviditet. Gud alltså! Det var som att något hände direkt efter årsskiftet, innan dess har det känts rätt avlägset, det där slutdatumet i slutet av mars (som lär bli april) men nu, nästan halvvägs in i januari känns det plötsligt helt ofattbart nära. Hur ska vi hinna med allt? Massa fix behöver göras, och massa mental laddning. Kanske damma av den där ”Föda utan rädsla”-boken, köpa några krämer från Apotea, packa bb-väska, skicka in graviditetsintyget till försäkringskassan (alltså, så seeeeg med detta), tvätta minikläderna som nu ligger i en byrå i det som ska bli hennes rum, lämna in vagnen på service så den känns fräsch för den nya bebisen etc. Jodå, en gedigen lista är det. Och tid till att fixa allt på den är något mer begränsat denna gång med en snart 2,5-åring in da house. Som vi dessutom pottränar just nu, vilket i och för sig går bra peppar peppar, men som ändå håller hjärnan rätt upptagen på något vis...
Well well, graviditeten var det ja. Börjar känna mig mer gravid. Har inte rört mig många meter utanför hemmet denna julledighet, men nu när jag gör det känner jag nog av något som kanske är sammandragningar? Ofta som en obehagskänsla eller mensvärksliknande känsla långt ned i magen. Säkert inget farligt. Magen är större, omöjlig att inte upptäcka nu. Igår frågade en av förskolepedagogerna om jag var gravid och jo, rätt så gravid är jag ju hehe. Rörelserna är kraftigare och större och för det mesta är det rätt mysigt att ligga och titta efter dem. Pustar och frustar när jag ska resa mig ur soffan eller från golvet, och rakar benen extremt sällan för att vara jag eftersom min foglossning vaknar till liv av att stå på ett ben i duschen. Tappar inget huvudhår alls och tror inte jag känner av den där järnbristen särskilt mycket. Vågar inte äta Nifrex så käkar Hemofer istället och hoppas att det hjälper.
Igår hade jag svårt att somna på grund av OMÖJLIGT att hitta bekväm sovposition. Är rätt varm, trots vintern, och längtar efter evigt svala lakan. Behöver inte gå upp och kissa på natten (än), men är väldigt törstig väldigt ofta. Har börjat bli kvällstrött igen. Somnade på soffan halv sju igår och kunde liksom inte skärpa till mig på en timme lite drygt.
Än är graviditeten rätt barmhärtig mot mig, men vi får se hur det går med jobbstress och vardag som drar igång på riktigt imorgon. Tjofaderittan! Tänk om 2-3 månader är hon här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar