Nu är han upphämtad och enligt personalen hade dagen gått bra! Ja till och med "jättebra"! Han hade varit glad! OCH JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD NU! Vill dansa en liten dans och sjunga högt!
(Dock orkar en ju inte med sådana här känslobergochdalbanor varje dag i resten av livet, så jag förväntar mig att det ger sig inom en rimligt framtid.)
5 kommentarer:
Å, skönt! Fy fan vad jobbigt det måste vara att lämna när barnet inte vill. Men förhoppningsvis är det en kort kort fas i början bara.
Vi hade sådär i cirka en vecka eller två, vidrigt. Men sen vände det och lämningarna gick hur bra som helst!
Inskolningen och två veckor efter denna = tortyr. Jobbigaste mest maktlösa jag varit med om som förälder. Ont i varje cell. Gick hem och grät i stället för att gå och jobba ibland. Men nyckeln är: de vänjer sig vid att man kommer tillbaka. Det är nu i början han inte exakt vet, men snart fattar han. Då är miljön för rolig att hålla på och deppa i. Det kommer! Om inte imorrn så om en vecka eller två. Lovar! Håll ut.
Men ja, de flesta barn vänjer sig och har det redan gått jättebra så kommer det bli hur bra som helst. Vill bara tillägga liksom för kännedom att det faktiskt inte går över efter två veckor med alla barn, Juni var så ledsen efter ett halvår att hon satt stora delar av dagen i sin vagn även inomhus och hon åt ingenting på lunchen. Sen gick det såklart upp och ned.
Men OBS då hade verkligen inte andra dagen gått jättebra. Eller ens fjortonde.
Skicka en kommentar