Efter I do

Efter vigseln tog vi taxi till restaurang Niklas och åt middag eftersom vi träffades där, eller ja, på Kåken, i januari 2011. Jag skålade i alkoholfritt och aldrig under denna graviditet har jag väl längtat så mycket efter lite bubbelberusning som då, men jag fick köra high on life-tänket istället, vilket egentligen inte var apsvårt med tanke på det inre jublet.

Väl hemma, i en helt orimligt tidig tid, sms:ade vi familj och vänner som alla blev så himla himla glada och peppiga för vår skull! Vilken värme! Jag orkar i mitt höggravida tillstånd varken med fest eller att vara i centrum så det här sättet passade oss perfekt.

Nästa år ska vi fira detta lite mer storskaligt. Dit längtar jag.