Åh gud det är så varmt!! Min arma kropp försmäktar på denna ö!
Annars då? De där bristningarna är här för att stanna. Ljusbrun flammighet på nedre delen av magen för all framtid. Känns okej ändå? Huden känns än så länge intakt och förhoppningsvis påverkar inte detta elasticiteten. Har likadana märken i svanken efter tonåren och de stör mig inte alls. *övertygar mig själv*
Vaknade ungefär tusen gånger i natt, d.v.s. varje gång jag behövde vända denna höggravida kropp. Behöver än så länge inte vara uppe och nattkissa, men det beror väl på att all vätska lagt sig i fötter och händer...
Det är galet att det bara är lite drygt en månad kvar till bf! Och att bäbisen kan komma tidigare?! Så oförberedd på ett sätt, även om jag önskar ut honom redan i början av juli. Vi behöver fixa och handla lite grejer innan ankomsten (tack Scmarro för denna lista!) samt typ ladda? Packa förlossningsväska, läsa andningslitteratur, försöka förstå innebörden av att det ska komma ett barn och flytta in hos oss (!!!!!!!!) etc. Och städa. Orkar inte komma hem till dammig bokhylla och morötter som möglat i kylskåpet.
Inget är annars nytt under solen denna vecka 35.
2 kommentarer:
Asså tänker typ att man kan skippa böckerna om att föda pga ingen förlossning verkar ju ändå hålla sig inom mallen och är man någotsånär chillad så tar man sig igenom det ändå med bra guidning av barnmorskorna. Könner såhär i efterhand att jag inte minns ngt av böckerna och att de definitivt inte kom till användning under förlossningen. Tror jag. Hmm men kan ha fel. Minnet = suddigt.
Och JA så jävla äckligt varmt blä.
Schmarro: Är det så? Puh i så fall. Känner mig nämligen sådär måttligt intresserad av att läsa barnmorskeböckerna (vill hellre ligga i svala lakan och kolla på något göttigt på HBO). Har ju dessutom varit med på en förlossning, så lite koll har jag väl tänker jag. Åtminstone på förlossningens faaaaaaser. Plus att det här med att jobba med tanken - det har ju varit mina ledord hela mitt bloggande liv! Älskar att jobba med tanken. Däremot hemskt osäker på hur jag reagerar på smärta. Gjorde en abort för över tio år sedan och då sa någon välmenande barnmorska att de värkar en har då påminner om en liten förlossning. Inte för att jag minns hur jag hanterade dem, men det gick åtminstone. Aja.
Ut ska ungen på något sätt i alla fall! Och för de flesta går det bra. Det gör det ju.
Skicka en kommentar