Det där med utseende och arv har alltid varit svårt att
greppa för mig. Jag är adopterad och är lik ingen alls. Har en bild på kvinnan
som borde vara min biologiska mamma men inte en gen ser vi ut att dela. Att nu
få ett biologiskt barn har en extra dimension för mig. Tänk att få uppleva
detta som de flesta redan upplevt: att någon på jordklotet skulle kunna påminna
utseendemässigt om mig? Så obegripligt!
Jag har också haft svårt att ta in att
alla kvinnor på jorden är gjorda av män? Och kan vara lika sina pappor? Jag
själv har alltid känt mig som om jag vore, om inte skapad ur inget, så skapad ur en kvinna bara. Tanken på en framtida dotter
med min man har tett sig liksom konstig. Vad ful hon kommer bli om hon ska se hälften ut som honom? *föreställer mig min mans ansikte på en kvinnokropp* (Det är inte så politiskt korrekt det
här spåret, jag medger det…)
Men nu blir det en son! Förutsatt att allt går bra och att vi överlever detta båda två så är min ytliga dröm att han ärver lite utseende från mig, och rätt mycket av mitt pigment. Om en får önska alltså.
2 kommentarer:
Vad roligt med bebis. Stort grattis och ja det är skumt det hela. Min dotters utseende pendlar lite mellan mig och hennes pappa men hon är nog mest lik mig säger "alla". Tänker att det kommer skifta lite när hon växer upp?
Miss Upsey Daisy: Tack! Ja det också, att utseendet kan skifta, och därmed också vem en är lik. Så märkligt. Själv är jag typ kusligt lik mig själv som liten och ser typ verkligen samma lika ut.
Skicka en kommentar