Något jag verkligen också känner för att göra upp med i år är det där med snällheten, som skarpa Linna skriver om här och här och här och här och här.
För den adrenalinosande stoltheten i att ha bitit ifrån när det behövts, samt medvetandet om att man efteråt faktiskt inte är så där söndermanglad och urlakad, utan istället helt stunsig i steget, det är värdefullt.
1 kommentar:
Bra!
Att vara "dumsnäll" tjänar man inte på, man skall vara schysst o visa respekt - men aldrig låta någon annans vilja styra.
Skicka en kommentar