taffligt handhållande, pirrig blick, hångel, små interna leenden, taxifärder med händer under tröjan, kyssar och porr - åh gud jag dör av längt! kan inte rå för det, men i huvudet är jag niotillfem hela dagen. jodå. även om det drar mer åt kuken i fittan-grejen än pojknackegrejen. men ändå liksom, en främling.
men längta skall man väl mest göra om man vet att man har något att längta till? jag vet inte det, om jag har något att längta till alltså. idiotiskt påfund det här med att inte träffa folk man pirrar med. jag pirrar ju nästan aldrig egentligen, och nu när jag väl gjorde det, då ba lämnar jag wo. typ.
sista veckan i november har varit tjötig och trökig. har avundsjukt tittat på folk som har någon att komma hem till, åtminstone ibland. att mysa till det med fluffiga täcken och adventsstjärna bara för mig själv är ju visserligen mysigt, men jesus så mycket hellre jag hade myst med någon som inte var jag. det här med mysandet alltså, aldrig är väl myset så härligt som i ens eget huvud när man inte har något vidare värst mysigt liv. jag tror inte att jag gick omkring och njöt av mys när jag var sambo där way back, men efterkonstruktioner har jag alltid varit bra på.
skriver jag ordet "mys" en gång till skjuter jag mig själv i huvudet.
det känns förövrigt som om jag ätit mig själv tjock idag. onödigt.
om sju arbetsdagar har jag en ledig dag. det ska bli fint. har inte haft en ledig dag sedan förra söndagen.
1 kommentar:
känner igen mig så oooerhört mycket!
Skicka en kommentar