det är så jävla jobbigt att vara förtjust i någon. jag pendlar mellan högsta höjden och total tillfredsställelse och lugn, och sen ner i den där gråa dimman av osäkerhet och nervositet. jag är ganska så väldigt ocool just nu för att vara ärlig, och jag har svårt att fokusera på något alls överhuvudtaget. måste hindra mig själv både från att hoppa iväg i tramsiga fantasier, och från att ta ut förluster i förskott. en förbannad balansgång är vad det är. inte kul!
hittills känns det så rätt och lätt och riktigt med honom, och nervositeten det skapar hos mig typ nu gör att jag vill krypa ur mitt eget skinn. var liksom alldeles nyss tvingad att ringa mamma och prata om det. mamma! kan ni haja? det är inte varje dag. jag ba, mamma jag mår så himla dååååååligt!! tror jag gillar en kille lite, kanske för mycket, vad ska jag göra? och hon med lugn stämma ba, men gillar han dig då? och jag ba, mmm, jag hoppas det, men jag veeeeet inte!!
och så fortsatte samtalet i trettio minuter.
det kändes som att jag var åtta år igen och som att mamma var den balanserade och kloka som satt inne med alla svaren. det hade liksom varit helt naturligt att få rådet att fråga chans, den nivån om ni hajar. senaste gången jag frågade chans på någon så frågade jag mitt ex. på skämt. via sms. det var innan vi var ihop. han tog sig dock en ordentlig funderare innan han till slut fattade beslutet att svara "ja, jag tror det". från den dagen trodde han att vi var ihop. det trodde inte jag. fattade inte att han trott det förrän typ två månader efter denna incident då jag började ana att vi nog var ihop. oh well, blev ett litet sidospår där. jag mår i alla fall dåligt, det var väl egentligen mest det jag ville säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar