det är onkeligen surrealistiskt att återigen vakna i sin egen säng med ett välbekant ansikte bredvid på kudden tillhörande en person som legat i min säng med jämna mellanrum sen way way way back. det där jävla vackra ansiktet alltså, som igår fick mig att överge vännerna på dansgolvet för att få suga i mig av attraktionsblicken TROTS att jag HATAR när jag (eller andra) gör så, d.v.s. ger hela uppmärksamheten till en karl, när jag är där med fina som borde vara de jag uppmärksammar. jag blev förförd kan man säga. ögonknullad. och jag kunde inte stå emot. ville inte stå emot. ville vara med honom. bara med honom. igen. för han låg i min säng även förra veckan. och han låg i min säng i november 2008, och i november för tusen år sedan, och däremellan har vi hunnit ligga i lite andra olika sängar, i olika städer, i olika hem. och vi har badat badkar.
jag vet inte ens om jag gillar honom, men igår var det lätt att fatta beslut och jag fattade det direkt vid hej-kramen för han tittar på mig så det pirrar i kroppen, precis som för hundra år sedan. imorse var jag inte lika säker och han gick hem och till jobb, och jag låg kvar och undrade vad fan det är som händer.
har under dagen av en slump pratat med både den ene och den andre mannen som skulle dö om de visste vad som händer och vad som hänt med han som är fel och så skäms jag och tänker att nej, det blir nog inget av det här.
för hundrade gången, det blir inget av det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar