irriterar mig på andras kärlekslycka och grämer mig över att det tycks vara förlorat för evigt för min egen del.
i helgen har jag varit så ledsen att jag trodde jag skulle gå sönder helt och hållet. tårarna rann till i fredags kväll, och inte förrän igår lyckades jag pussla ihop mig så pass satt jag inte grät när jag tänkte på det som hugger i hjärtat. skall skriva om det för jag behöver reda ut tankarna, men det får vänta för nu väntar jag in middagssällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar