har de senaste dagarna läst en del om pittstim, bland annat hos elin, och jag måste erkänna att inte heller jag känner mig så vidare sugen på att läsa den.
nåväl, i det lästa snacket blev det ännu lite klarare varför jag blir så förbannad när det kommer till män och feminism (jag vet att andra formulerat sig betydligt bättre kring detta men orkar inte leta länkar just nu för jag måste bara få ut det här).
det som stör:
att de flesta män sitter där och är så jävla nöjda med att de inte längre är sexister! att det liksom räcker. att de gjort tillräckligt. men höhö lilla gumman, jag är faktiskt anti-sexist. om man ba, okej, det är en bra början, men sen då?! men det kommer oftast inget sen och det kommer ingen handling. för varför se till kollektiv skuld och individuellt ansvar när det räcker med att kalla sig feminist, eller helt enkelt att vara för jämställdhet.
SUCK!
gud nu blev jag sur. tur att jag är snygg dock för jag dricker vin och alldeles strax går jag till spyan och super bort mina sorger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar