texten såg mest annorlunda eftersom jag tydligen även ändrat typsnitt på den. nu har jag ändrat tillbaka. puuuh.
annars då? jo jag har inte tänkt på vissa män på evigheter, och framförallt så har jag inte tänkt på vissa män ihopkopplat med åtrå, längtan, irritation eller andra starkare känslor. med evigheter menar jag ju såklart bara typ fyra dagar, men i min värld är det länge. det känns skönt.
det jag däremot tänkt mycket på är det där med att vara saknad, längtad efter, fantiserad om och tänkt på. det längtar jag efter, och den längtan är inte särskilt skön. när jag blev singel för ett och ett halvt år sedan var det friheten jag jublade över; det självständiga, det ensamma och fokusflödet från mig till mig. nu har jag fokuserat klart känner jag, på mig och på svin. någon annan får gärna fokusera på mig, bara jag själv slipper, åtminstone en stund. jag hoppas även på att få slippa fokusera på människor som inte kan ge nåt tillbaka. envägskommunikation känns helt enkelt inte intressant. längre. om det ens gjort det någon gång. det har det såklart inte, men jag har nöjt mig. hatar att nöja mig. nöjd eller inget ska det ju va! måste lära mig att leva efter det.
året som tjugofem var ganska sugigt mildt sagt, så jag hoppas på stordåd och bättre tider nu när nystarten närmar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar