det är helt sjukt hur drömmar ibland behandlar det som ligger undermedvetet och gnager. har i natt brottats med mardrömmar from hell angående relationerna jag har, där jag gråtit, förbannat, bråkat, skrikit och uppgivet bara gått därifrån. jag har arglegat, blivit sams, och sedan dumpats. allt detta ihop med människor som i vanliga fall existerar i min värld, alla utom en. i slutet, när jag var som allra mest uppgiven, kom nämligen adam tensta fram till mig och sa att jag fortfarande (!) var råhet enligt honom. jodå. men annars hade allt kunnat vara taget ur verkligheten, och det skrämmer lite.
4 kommentarer:
drömmen betyder att in the end spelar ingen av de där trassliga relationerna och idiotmännen någon roll för du kommer ändå bli ihop med adam tensta och han kommer adore you forever.
lite som jag satt och tänkte över mitt eget trassel och deppade i förmiddags och hörde jonas hassen khemiri prata på radio. lätt ett tecken från Gud om att jag kommer bli ihop med khemiri och han kommer adore me forever.
man måste ju tänka så. eller?
drömmar e bra, även dom läskiga och jobbiga, dom ska man gå igenom, helst bli lucid så man blir lite mer medveten om hur man hanterar det som händer.
drömmar är sjukt skrämmande och intressant. jag har en tendens att leva ut sidor av mig själv som jag annars har svårt att visa eller uttrycka. det senaste året har jag typ skrikit konstant i mina drömmar, kanske ungefär lika ofta som jag knullat. vilket säger en del.
elin: sara + adam och elin + jonas = sant!
loathing: mitt liv är så mycket kaos ändå tycker jag själv så pallar inte kaos även i drömmarna. jag vill drömma om ljuvligheter, heta människor och heta blickar. är det för mycket begärt? tycker ju som vanligt inte det.
panso: i lördags ville jag skrika konstant i det vakna tillståndet, drömmarna var däremot okej. svårt att få till balansen tycker jag. eller kanske inte balansen, utan snarare det där trevliga och härliga både i det vakna och i det drömda. hur gör man?
Skicka en kommentar