tröttsamheter

jag känner mig trött på att ha ett ex som jag fortfarande bryr mig om. jag känner mig trött på att man måste gå vidare. jag känner mig trött på vetskapen om att klapparna och smeket och att vara den mest förtrogna inte kommer att vara för evigt. jag känner mig trött på att inte kunna ställa krav eller förvänta mig något. jag känner mig trött på att han ska hångla med andra en meter ifrån mig på dansgolvet. jag känner mig trött på att jag ska bli ledsen och sedan släppa det. jag känner mig trött på att å ena sidan känna mig jätteviktig, för att i andra stunden inte betyda någonting. jag känner mig trött på att han i ena stunden ska betyda mycket, för att i andra stunden betyda betydligt mindre. jag känner mig trött på att fortfarande känna mig trygg med honom, trots att tilliten brustit några gånger och jag borde veta bättre. jag känner mig trött på att bry mig och låta mig såras. jag känner mig trött på att jag alltid är den som går vidare och accepterar. jag känner mig trött på att jag låter honom göra mig ledsen. jag känner mig trött på att balansera rätt på den där gränsen som skiljer vänskap från förhållande. jag känner mig trött på att fortfarande tycka om men inte riktigt veta nivån.

jag börjar förstå nu varför par som gjort slut slutar umgås, slutar gå ut tillsammans, slutar upp med att befinna sig på samma platser vid samma tidpunkt. jag börjar förstå men jag förstår inte helt, för allt man investerat i den andra vill man ha kvar. jag vill ha kvar det. det känns viktigt för mig. faserna i distansskapandet är dock otroligt svåra att hantera.

jag har mycket svårt att tro att vi, när han - eller jag - träffat någon annan på riktigt fortfarande kan ligga nära som vi gör.

eller stryka över huvudet som vi gör.

eller pussas lite lätt i nacken som vi gör.

eller smeka över ryggen som vi gör.

eller röra den andres ansikte med lätta fingerrörelser som vi gör.

eller låta handen vila på den andres höft som vi gör.

den dagen då han - eller jag - träffar någon annan på riktigt, och vi inte har pausat från varandra ordentligt så kommer det göra ont.

det gör redan lite ont och jag är trött på det.

läste förövrigt på någon klok blogg att det tar hälften av den sammanlagda tid man var tillsammans att komma över. alltså har jag nästan ett och ett halvt år kvar. skit.