när det gäller moral faller äpplet uppenbarligen långt ifrån trädet

min mamma är så rar. på en av sina kvällspromenader hittade hon en femtiokronorssedel (50 kronor) på vägen. varje normal människa, typ som jag, hade hoppat högt av glädje och ba, yes, där tjänade jag en öl! dock inte min moder. hon placerade sedeln i ett kuvert (med eget betalt frimärke!) och skickade in den till polisen, och idag fick hon ett bekräftelsebrev ifrån dem att pengarna nu var placerad på hittegodsavdelningen. gud, hon är så härlig! och ärlig. det sista borde jag egentligen redan veta då min mamma är en sådan som skulle få spunk om hon visste att jag ibland smakar en vindruva i ica-butiken innan jag bestämmer mig för vilka jag ska köpa, eller att mina vänner har som regelbunden vana att plocka åt sig en lösgodisbit eller två när dom passerar godisställen på väg mot kassan (det senare har jag dock själv slutat helt med då risken för att bli påkommen redan i tanken får mig att vrida mig av pinsamhetsplågor). nåväl, om någon vill tjäna en slant så är det bara att knalla in på malungs poliskontor (om det ens finns kvar?) och påstå sig ha tappat femtio kronor. grattis till ölen.