kramp

idag trodde jag på riktigt att jag skulle dö när jag drabbades av sendraget from hell i BÅDA vaderna medan jag tog årets första dopp i den natursköna sjön vid hånäset. alltså, jag har aldrig lidit fysiskt så mycket som jag gjorde då (tänk vanligt jävla ont sendrag gånger tjugo). jag skakade och krampade och gnydde och grät i en timme. sjukt ovärt. sjukt läskigt. sjukt ont. kunde inte röra mig ur fläcken och trodde typ att jag skulle ligga där på bryggan och avlida (och hade jag legat ner i femton minuter till hade jag lätt kissat på mig också, hepp). tack vare fina vänner överlevde jag det hela och nu går jag som en åttiofemåring på grund av sjukt ömmande vadmuskler.

pratade en sekund med henrik precis nyss och jag tror att han fejkade trötthet.

kramp.