getting old

på min massagetid fick jag höra att jag var hemskt stel i ryggen jämfört med för en månad sedan och hon undrade därför om det var ovanligt stressigt på jobbet. jag ba, eh, det är lågsäsong.

och det är liksom det, lågsäsong på jobbet, helt lugn och skönt. jag har ingen pengastress heller (!) och allt relationsdrama lyser med sin frånvaro. det är livet som stressar. våren. psyket. och det har satt sig i min rygg! så himla icke-göttigt.

livet, den ständiga festen

minns inte att jag bloggade på fyllan igår men det gjorde jag tydligen, och ställde en osoft fråga gjorde jag tydligen också. det pallar jag inte med en dag som denna, så bort med det inlägget. väck!

funderar på rille på om jag ska ha folkdräkt på mig på midsommar, hör på den liksom, och mitt allra främsta argument till att inte ha den på mig är att jag kanske inte kommer i den. haha. inte trodde jag väl att jag skulle överväga detta med mig själv ever.

fyra jobböl i kroppen. stockholm är för stort och jag springer aldrig ihop.

från och med du

försommaren är vackrare än någonsin och jag dör av att uppleva den, och jag dör av vetskapen om att den är förgänglig och inte kommer att vara för evigt. jag mår kasst. jag känner mig ensam och utan hopp och samtidigt allt det här vackra, ljuvliga, underbara. det är för mycket. jag fingrar fram namn i telefonboken jag vill ringa och inser att nej, på vissa håll har jag ringt tillräckligt. man kan inte ropa hej, se mig gärna tack! tyck om mig! snälla, snälla, snälla för alltid. någonstans måste man sätta stopp. och även om man sätter stopp i handling så står man där med känslorna i kroppen som hindrar en från att gå vidare, och stoltheten som hindrar en från ännu lite mer förnedrande beteende. och med alla vaga "man" menar jag "jag". för det är bara jag som går här och inte kommer över, inte kommer vidare, inte kommer någonstans förutom inåt och bakåt och ingenstans alls.

:(

dom visar darling på svt just nu och den filmen trasar fullständigt sönder mig.