nu när alla andra blir ihop men inte jag

jag tror att jag ska skaffa mig en drös med nya singelkompisar. who's in?

to be continued

jag är även pissed på att jag typ alltid är tillgänglig för folk men att det inte är ömsesidigt. på riktigt, sådant jävla irriterande beteende! jag har väl egentligen själv satt mig i situationen men hatar't ändå.

skit och skit och lite mera skit

tappade min lilla älskade svarta bomberjacka från acne någonstans mellan hemmet och lasse i parken igår och jag vill gråta över det men vet att det inte tjänar något till. någon som sett den? storlek 36? någon som vill sälja sin egen? var snäll och säg till.

tagen på sängen (tyvärr inte bokstavligt talat)

livet går vidare sägs det, och det gör tydligen det. när exet ringer och gråter på midsommarafton från skärgårdsön där vi brukade fira, och försöker säga något som inte kommer ut riktigt rätt, men som på något vis har grott i honom länge (och som jag borde ha vetat) och ber mig att snälla snälla snälla tänka på det över natten, då gör jag det. jag tänker och tänker, provar att väcka något som jag låtit somna in och försöker pilla i känslorna som jag vant mig vid att tänka bort. men han ringer inte dagen efter, nej inte förrän på söndagen ringer han och då har liksom luckan lite stängts känner jag. för mig. för honom. inte vet jag. bryr jag mig? inte vet jag. var det lika bra? antagligen.

(men jag saknar honom.)

har varit konstant kåt sedan en vecka tillbaka av outgrundliga* anledningar och känner att jag bara behöver en blick av det rätta slaget för att trosorna skall åka av på direkten. (eller en röst.) drömmer sex och tänker sex och känner sex och om det inte blir något sex snart så börjar jag hora på götgatan.


*läs: inte så särskilt outgrundliga

favorit i repris

en gång är ingen gång, två gånger är en vana?