livet går vidare sägs det, och det gör tydligen det. när exet ringer och gråter på midsommarafton från skärgårdsön där vi brukade fira, och försöker säga något som inte kommer ut riktigt rätt, men som på något vis har grott i honom länge (och som jag borde ha vetat) och ber mig att snälla snälla snälla tänka på det över natten, då gör jag det. jag tänker och tänker, provar att väcka något som jag låtit somna in och försöker pilla i känslorna som jag vant mig vid att tänka bort. men han ringer inte dagen efter, nej inte förrän på söndagen ringer han och då har liksom luckan lite stängts känner jag. för mig. för honom. inte vet jag. bryr jag mig? inte vet jag. var det lika bra? antagligen.
(men jag saknar honom.)
har varit konstant kåt sedan en vecka tillbaka av outgrundliga* anledningar och känner att jag bara behöver en blick av det rätta slaget för att trosorna skall åka av på direkten. (eller en röst.) drömmer sex och tänker sex och känner sex och om det inte blir något sex snart så börjar jag hora på götgatan.
*läs: inte så särskilt outgrundliga
3 kommentarer:
faaan... dina inlägg om ditt ex är så... äkta. Känner igen mig, det är så ledsamt.... usch. Känns så onödigt att alla relationer ska vara så sårande, för alla parter, önskar man kunde komma på ett sätt att slippa all skit! Fan!
Jag uppskattar din blogg! den och två till är dom enda jag följer.
dummie: tack för beröm. och jävlar ja vad det är ledsamt med ex. å andra sidan låter det andra alternativet, att inte ha dem kvar i sitt liv (alla ba, bryt kontakten då! och man ba, eh okej, fast NEEEEEEEJ!) än värre. usch och fy! i valet mellan pesten eller döden så tar man ju liksom pesten.
isa: tack gullet!
Skicka en kommentar