å tack, en krona, precis vad jag önskade mig

och just ja, jag ska ha lönesamtal på mitt jobb imorgon. tydligen ska vi inte diskutera lönen, utan min arbetsprestation. sen får jag ett besked om min nya lön. jaha. är det så här det går till nuförtiden? jag hade hoppats på att få tåga in i lönesamtalsrummet och ryta att för under hundra kronor i timmen går jag fan inte ur sängen! så blir det alltså inte. nu ska vi istället tillsammans bedöma min servicekänsla och min förmåga att ta eget ansvar i arbetet (jag kommer att få betyg!), och sen kommer jag att få en höjning på typ 1 krona i timmen. då kommer jag med största sannolikhet att le tacksamt och säga att tack, men det är alldeles för mycket. på insidan kommer jag att dö en smula.

min mamma skulle kalla detta för svinstia

eftersom i alla fall jag och stina ska dricka vin imorgon at my place behöver katastrofområdet som är mitt rum förvandlas till något som fortfarande är mitt rum, men helst icke katastrofområde. jag är inte ens i närheten av att vara så flitig som ann är, men jag måste fan skärpa mig. jag började vid åtta med att tvätta. sen satte jag mig på mitt extremt skitiga golv och sorterade lite papper samtidigt som jag knäppte på tv:n och hamnade framför så ska det låta (herrejösses vad alla de medverkande tjejerna gastade på i en allt annat än angenäm falsett.) sen hände det inte så mycket mer. jag sitter fortfarande kvar på samma ställe på golvet, med datorn i knät istället för på skrivbordet. på något sätt känns det tydligen bättre att sitta kvar här, då tror jag att jag städar lite, fastän det är rätt uppenbart att jag inte gör det.

dom där som är djur

igår kändes det som att jag såg ut som en seriefigur (inte med mening). oftast när jag är klädstressad och inte har någonting vettigt att ha på mig, åtminstone inget snyggt, brukar jag byta om till något neutralt. det gjorde jag inte igår. intog således festen i silverglittrig eyeliner, håret i en knut på sidan, blålila strumpebrallor och nya konstiga pjucks med fet jämntjock klack under hela skon. och en liten klänning såklart. som i sig själv i och för sig var högst ordinary, men ändå. fast antagligen tyckte alla andra att jag såg helt normal ut, och seriefigur är nog ett positivt ord, så det är säkert samma sak som att gå omkring och säga att man är het (eller kåt), och det vill man ju inte. äh.

jag blev såklart aggressiv på förfesten. klädstress, följt av biologistiska jävla idioter som inte fattar ett skit är ingen bra kombination. orkade dock bara käfta i kanske en timme, sen gav jag upp. stina fortsatte att argumentera friskt på sitt håll, och jag understödde henne från andra sidan rummet med utrop som "word", "jag håller fullständigt med" (och "jag hatar män") blandat med högljudda suckar, och mördande blickar åt grabben som var mest dum i huvudet. till kvällens stora räddning kom en sjukt vänlig och sympatisk kille och satte sig bredvid mig, och han var verkligen guld på insidan. sa allt rätt, och var smart och snäll. jag gillar sådant. hoppas han får ligga mycket, tror lätt att han är värd det. själv ville jag inte ligga med någon.

något att fundera på såhär dagen efter är varför jag har så svårt att säga nej, och varför min största skräck är att folk ska uppfatta mig som otrevlig. när två snubbar lallade fram till mig och stina vid ettsnåret och bjöd med oss på efterfest som vi såklart verkligen inte ville gå på, så kunde jag inte säga det, utan jag sa istället typ "ehh, tror inte det, men kanske, vi får se, eller ja vart då någonstans, eller nä föresten, jag är lite trött, men som sagt, kanske". det hade onekligen varit lättare om jag bara artigt sagt "nej tack". eller oartigt sagt "don't think so, ni är så totalt under vår standard". det sista skulle jag såklart aldrig säga (det är väl fint att folk vågar fråga liksom), men kanske var det så jag tänkte. bara kanske.

vakten sa till oss precis efter stängning att vi skulle hitta oss varsin man och gå hem. vi gick hem men skippade männen, och jag sjöng "dom jävlarna ska skjuuuuuuutas" med fantastisk inlevelse och känsla när jag cyklade mot rackarberget.

grader av äcklighet

och som en liten notering till mig själv: idag har jag varken diskat eller dammsugit. inte förra veckan heller. och knappt ens veckan innan dess.

saker som händer, och inte händer

jag känner mig redan pepp inför onsdagens klubb europa. bra det. jag har dessutom ett stort behov av att köpa något nytt, synd bara att jag svullade snacks och köttbullar i helgen och känner mig minst 2 kilo tyngre än vanligt. (vågar inte väga. fast skit samma. kläderna sitter ju ungefär samma ändå. i hope.) i alla fall, nåt nytt vore fint. pengar och tid är det enda jag har gott om, även om det där med tid är något relativt då min handledare vill ha det andra handledningsmötet redan på torsdag morgon. känns ärligt talat sådär, men kanske dags att starta upp uppsatsarbetet nu. få se, vad står det på planeringen; "vecka 1 ska ägnas åt att bekanta sig med databasen och göra tabeller". jaha. det där har jag alltså skrivit. känns inte som jag. but okej, i will fix. bekanta sig med databasen var det alltså, måste börja med att välja ut variabler. ikväll? möjligt. inte säkert. kanske inte ens troligt. äh. i alla fall så hittar man inte på något ställe i min åttaveckorsplanering minsta lilla tecken på att ämnet är roligt och intressant. överallt står det, förutom "bekanta sig med databasen", typ "gör statistiska analyser" och "grunda hypoteser och statistiska resultat i teorin". inte så särskilt upphetsande med andra ord. om jag istället säger att jag ska skriva om svenska folkets attityder till, och erfarenheter av parallella sexuella relationer, så låter det onekligen något mer intressant. tycker jag själv alltså. (det där med "svenska folkets attityder" låter onekligen något pretto, och en aning som att jag tagit mig vatten över huvudet. det har jag inte. (eller så har jag det.) min undersökning utgår från den största insamlingen av data angående sexualitet som gjorts i sverige under de senaste trettio åren. (som att nån bryr sig.))

och så ska vi ha korridorsfest på lördag. jag vet inte ens hur det fungerar. festar man i köket? festar man i allas rum? blandas folk? hänger man bara med sina polare? gillar jag ens korridorsfester? (svar: nej, det gör jag inte.)