Vecka 38 är här och jag är inne på min sista arbetsvecka! Det känns... konstigt? Ska jag gå hem sen? Vad ska jag göra då? Hjärnan är ju fortfarande med. Känner mig mer fysiskt utslagen är psykiskt. Jag går långsamt och det är tungt att röra sig i värmen, fingrarna har svullnat och jag har ingenting att ha på mig, men hjärnan är ändå liksom lite på g. Och sådär trött så jag vill sova hela tiden är jag inte heller. Känns konstigt att lämna jobbet också, i september när ALLT alltid händer, men det är bra övning. Snart kommer en bebis, och den ska få mitt fokus, även om det är svårt att föreställa sig fortfarande.
Graviditetssiffror
Var hos barnmorskan igår och allt såg fint ut. Blodtrycket hade gått ner igen, tror hon sa 115/70. Eller 105/70. Blodsocker på 5 prick, och SF-mått på 35-36. Och järnet mätte mitt högsta värde hittills i graviditeten: 118! Helt otroligt. Har inte ätit något tillskott alls denna gång. Huvudet var ruckbart men låg åt rätt håll, d.v.s. ned. Såhär på sluttampen sammanfattade vi graviditeten som bra. Inte sådär hemsk som jag hört att tredje graviditeten kan vara (lex underbaraclara) utan helt vanlig, precis som mina två tidigare. Inga konstigheter. Hoppas på en "inga konstigheter"-förlossning nu också, men kanske är det att gapa efter för mycket. Imorgon ska det göras ett tillväxtultraljud för att kolla storleken på bebisen.
Nåväl. Vi har det väldigt harmoniskt hemma just nu. Barnen är så trivsamma och enkla att ha att göra med. Förskolevardagsmorgnarna går supersmidigt och alla är klara långt innan vi behöver lämna huset. Helt otroligt. Låt det förbli så. Får se om det blir en chock för lilla att bli storasyster eller ej, oavsett vad är det inte så mycket att göra mer än vänta och se. Snart är vi fem i familjen. Fem! Då är alla här.
tisdag 27 augusti 2019
onsdag 21 augusti 2019
Lista!
Lånar en lista av Hanna Rosell!
Jag längtar efter:
Min kropp som jag föreställer mig den om några månader. När jag kanske har på mig ett par blå lite croppade jeans, en t-shirt och en lång kofta. Och ett par stiliga kängor eller stövletter. Och är snygg i håret (hehe). Och har en öppen kappa och en halsduk och kanske en liten mössa och livet är en fest och kroppen är stark och osvullen och jag är sådär snygg som jag vid enstaka gånger kan vara fortfarande... Kanske är det inte om några månader inser jag nu när önskelistan blir längre och längre, utan inte förrän nästa höst, men so be it. Dit längtar jag i alla fall!
Jag är ledsen över:
Inte så mycket faktiskt. Blir ofta ledsen-arg när jag bråkar på min man gällande hans icke-driv vad gäller vissa gemensamma saker, men annars har jag det väldigt oledsamt just nu, peppar peppar, no jinx.
Jag äter helst:
Gud så osexigt det här blir. Nu under graviditeten blir jag mest golvad av hur jäkla gott det är med kylskåpskalla saftiga äpplen. Och mineralvatten! Mmmm, mineralvatten. Dricker det till och med till frukost nu.
Men annars, när jag är mer normal, äter jag helst skaldjur, grejer med koriander, ost och chark eller en blodig köttbit. (Är dock gift med en vegetarian och många av de där grejerna är inte så kul att äta själv så vissa saker äts sällan hemma hos oss trots favoriter hos mig.)
Jag ser fram emot:
Att förlossningen ska dra igång. Att få se att bebisen mår bra och är frisk och kry. Att allt har gått bra med mig. Stunden vi känner att vi vant oss vid trebarnslivet.
Jag läser:
Just nu Testamente av Nina Wähä. Har inte hunnit långt men ÄLSKAR den hittills! Så jäkla intressant och spännande språk, blev tagen redan av första sidan.
Jag är stressad över:
Alla vårens bilder som ligger kvar i kameran och ej är överlagda på flickr. Alla tusentals bilder som inte tas längre och alla texter om barnen som jag inte skriver. Dokumentationsstress helt enkelt. Är också stressad över allt ofärdigt som bör vara färdigt innan bebisen kommer, plus stressad över att jag inte "njutit" eller "tänkt" tillräckligt på graviditeten.
Jag lyssnar helst på:
Poddar? Väldigt sällan musik just nu.
Jag drömmer om:
Min och min mans stora dröm är ett eget hus på västkusten på platsen där jag varit varje sommar i hela mitt liv. Ett hus vi ritar själva och där vi sedan är hela somrarna och stora delar av resten av året. Ett hus med stora glaspartier och en snygg pool som jag kan kvällsbada i medan barnen sover (eller ja, barnbarnen kanske det blir med tanke på vad tomterna kostar just där jag vill bygga...).
Jag blir nostalgisk av:
Exakt allting. Verkligen allting. Någon länkade precis till ett flickr-album med gamla klubbilder från 10 år sedan. Hepp! Nostalgimätaren slog i taket! (Härlig klädsel förresten hehe... med den lilla väskan i syntet som pricken över i:et.)
Jag längtar efter:
Min kropp som jag föreställer mig den om några månader. När jag kanske har på mig ett par blå lite croppade jeans, en t-shirt och en lång kofta. Och ett par stiliga kängor eller stövletter. Och är snygg i håret (hehe). Och har en öppen kappa och en halsduk och kanske en liten mössa och livet är en fest och kroppen är stark och osvullen och jag är sådär snygg som jag vid enstaka gånger kan vara fortfarande... Kanske är det inte om några månader inser jag nu när önskelistan blir längre och längre, utan inte förrän nästa höst, men so be it. Dit längtar jag i alla fall!
Jag är ledsen över:
Inte så mycket faktiskt. Blir ofta ledsen-arg när jag bråkar på min man gällande hans icke-driv vad gäller vissa gemensamma saker, men annars har jag det väldigt oledsamt just nu, peppar peppar, no jinx.
Jag äter helst:
Gud så osexigt det här blir. Nu under graviditeten blir jag mest golvad av hur jäkla gott det är med kylskåpskalla saftiga äpplen. Och mineralvatten! Mmmm, mineralvatten. Dricker det till och med till frukost nu.
Men annars, när jag är mer normal, äter jag helst skaldjur, grejer med koriander, ost och chark eller en blodig köttbit. (Är dock gift med en vegetarian och många av de där grejerna är inte så kul att äta själv så vissa saker äts sällan hemma hos oss trots favoriter hos mig.)
Jag ser fram emot:
Att förlossningen ska dra igång. Att få se att bebisen mår bra och är frisk och kry. Att allt har gått bra med mig. Stunden vi känner att vi vant oss vid trebarnslivet.
Jag läser:
Just nu Testamente av Nina Wähä. Har inte hunnit långt men ÄLSKAR den hittills! Så jäkla intressant och spännande språk, blev tagen redan av första sidan.
Jag är stressad över:
Alla vårens bilder som ligger kvar i kameran och ej är överlagda på flickr. Alla tusentals bilder som inte tas längre och alla texter om barnen som jag inte skriver. Dokumentationsstress helt enkelt. Är också stressad över allt ofärdigt som bör vara färdigt innan bebisen kommer, plus stressad över att jag inte "njutit" eller "tänkt" tillräckligt på graviditeten.
Jag lyssnar helst på:
Poddar? Väldigt sällan musik just nu.
Jag drömmer om:
Min och min mans stora dröm är ett eget hus på västkusten på platsen där jag varit varje sommar i hela mitt liv. Ett hus vi ritar själva och där vi sedan är hela somrarna och stora delar av resten av året. Ett hus med stora glaspartier och en snygg pool som jag kan kvällsbada i medan barnen sover (eller ja, barnbarnen kanske det blir med tanke på vad tomterna kostar just där jag vill bygga...).
Jag blir nostalgisk av:
Exakt allting. Verkligen allting. Någon länkade precis till ett flickr-album med gamla klubbilder från 10 år sedan. Hepp! Nostalgimätaren slog i taket! (Härlig klädsel förresten hehe... med den lilla väskan i syntet som pricken över i:et.)
tisdag 20 augusti 2019
Anteckning vecka 37: tredje gången
Är så jävla gravid nu! Herre! Har varit helt orörlig typ hela helgen. Pustat och frustat och legat ned mest. Samt slitit mitt hår av att vara så liksom rörelseförlamad att en inte kan göra nästan någonting. Varenda liten pryl som hamnar på golvet låter jag ligga kvar, och ska jag böja mig fram över diskbänken så tar liksom magen emot! Magen som dessutom är panghård exakt hela tiden, vilket gör att minsta stöt mot den är rejält oskönt. Har börjat svullna mer om fingrar, ben och fötter och säkert ansiktet med, även om jag inte uppmärksammat just det än. Men så har jag heller inte fastnat på någon bild på länge hehehe... Idag värker det lite i händerna vilket jag naturligt härleder till svullnaden. Funderar på om jag borde vara orolig och kontakta min barnmorska, men min personlighet trogen så gör jag antagligen inte det. Har en inbokad tid på måndag.
Jag vet ju att jag med mitt bagage av att gå över BF med 16 dagar första gången och med 7 dagar andra gången inte borde gå och hoppas/tro på en tidigare förlossning denna gång, men ändå har jag märkt att jag nu gör det trots att mitt förstånd kämpar emot. Vill att ungen ska födas tidigt i september, ej i mitten. Detta är ändå tredje barnet tänker jag oförståndigt, kanske kan kroppen börja förbereda förlossning lite tidigare? Låter ju rimligt även om jag vet att det antagligen inte är det. Har väldigt mycket sammandragningar nu, som är osköna och kräver mitt fokus, men fortfarande inga förvärkar. Vad jag tror. Tänker att det är helt sjukt att vissa har sådan tur att deras förlossningar sätter igång typ nu, medan jag har fått vänja mig vid att vara gravid en hel månad längre!
Är otroligt nyfiken på hur hon ser ut. Lik H? Lik O? Lik ingen? Lik båda? Så spännande denna gång! O och H är ju på varsin sida av skalan tycker jag, väldigt olika varandra, så denna unge kanske hamnar mer på mitten. Längtar efter den lilla sparven även om jag vet att de första veckorna också brukar vara ansträngande med en amning som ska dras igång (och som gör ont!) och rutiner som är otydliga men som vi ändå vill etablera (sova på natten typ). Vet dock också att graviditeten brukar kännas långt bort direkt bebisen är ute och den känslan längtar jag innerligt efter nu! Åh! En ogravid kropp!
Är förövrigt väldigt känslig i psyket nu. Kan knappt se en enda serie på HBO eller Netflix eftersom alla är för läskiga eller våldsamma eller sorgliga. Har den senaste veckan "låtsastittat" mig igenom The Assassination of Gianni Versace och Escape at Dannemora, men egentligen mest spelat candy crush och tvingat min man att stänga av i princip allt ljud från tv:n. Rimligt.
The struggle is real. Kämpa på nu Sara!
Jag vet ju att jag med mitt bagage av att gå över BF med 16 dagar första gången och med 7 dagar andra gången inte borde gå och hoppas/tro på en tidigare förlossning denna gång, men ändå har jag märkt att jag nu gör det trots att mitt förstånd kämpar emot. Vill att ungen ska födas tidigt i september, ej i mitten. Detta är ändå tredje barnet tänker jag oförståndigt, kanske kan kroppen börja förbereda förlossning lite tidigare? Låter ju rimligt även om jag vet att det antagligen inte är det. Har väldigt mycket sammandragningar nu, som är osköna och kräver mitt fokus, men fortfarande inga förvärkar. Vad jag tror. Tänker att det är helt sjukt att vissa har sådan tur att deras förlossningar sätter igång typ nu, medan jag har fått vänja mig vid att vara gravid en hel månad längre!
Är otroligt nyfiken på hur hon ser ut. Lik H? Lik O? Lik ingen? Lik båda? Så spännande denna gång! O och H är ju på varsin sida av skalan tycker jag, väldigt olika varandra, så denna unge kanske hamnar mer på mitten. Längtar efter den lilla sparven även om jag vet att de första veckorna också brukar vara ansträngande med en amning som ska dras igång (och som gör ont!) och rutiner som är otydliga men som vi ändå vill etablera (sova på natten typ). Vet dock också att graviditeten brukar kännas långt bort direkt bebisen är ute och den känslan längtar jag innerligt efter nu! Åh! En ogravid kropp!
Är förövrigt väldigt känslig i psyket nu. Kan knappt se en enda serie på HBO eller Netflix eftersom alla är för läskiga eller våldsamma eller sorgliga. Har den senaste veckan "låtsastittat" mig igenom The Assassination of Gianni Versace och Escape at Dannemora, men egentligen mest spelat candy crush och tvingat min man att stänga av i princip allt ljud från tv:n. Rimligt.
The struggle is real. Kämpa på nu Sara!
torsdag 15 augusti 2019
Anteckning vecka 36: tredje gången
Tillbaka på jobbet! Det känns okej faktiskt, när jag väl är där, men transporten är sådär. Blir hittills upphämtad med med bil vid pendeln på eftermiddagen istället för den 10 minuter långa promenad som det brukar innebära att ta sig hem. Men jag orkar liksom inte den vandringen på eftermiddagen. Dricker otroliga mängder vatten varje dag men kissar nästan ingenting, så vätskan går väl rakt ner i benen kan jag tro. Mys.
Det börjar bli rejält tungt nu och foglossningen känns allt mer när jag typ reser mig från soffa eller säng. Det är svårt att hitta bekväma positioner och jag har börjat längta lite lite till att vara själv i min egen kropp igen, utan stenhård mage som är i vägen och utan vaggande gång. Samtidigt känner jag inre stress (i enlighet med min goa personlighet) över att jag måste njuta nu, eller i alla fall vara mer i nuet, såhär min sista graviditet i livet.
Garderoben krymper också för var dag som går, och det har blivit svårare (läs: omöjligt!) att hitta bra outfits nu när jag är tillbaka på jobbet. I våras använde jag mina vanliga blusar/skjortor/tröjor men med ett gravidlinne under om det blev någon glipa, men det har jag inte ens testat nu sisådär 2-3 månader senare. Inser att slaget om att se ens lite snygg ut, eller som mig själv hehe (utan förhoppning om lite snygg), ändå är förlorat för nu. Det är bara att vagga vidare genom den sista månaden av graviditet med tunga ben, iklädd gravidtights och något fult gravidmageanpassat på överkroppen.
Har mycket sammandragningar som liksom kramar om hela överkroppen hårt och gör det svårt att andas, men ingen mensvärk. De kommer ofta när jag bara vilar, och jag måste fokusera på andningen när de kommer.
Sista månaden nu i alla fall och snart kan det hända! Det känns helt sjukt! Och helt sjukt ofattbart!
Helgen ska ägnas åt att fixa färdigt hemmet för bebisen. Upp med skötbord och inhandling av små blöjor och pack av bb-väska och tvätt av bebiskläder i storlek 50-56. Förhoppningsvis landar något sedan. I själen alltså. Om vad som komma skall. Är rätt sur på min man eftersom det känns som att jag är den drivande vad gäller detta (ja allt helt enkelt) ty overklighetskänslan över vad som komma skall tycks vara än större hos honom. Men jag kommer ju föda ett barn, och har vi fixat lite innan så gör det vardagen enklare. Så är det ju.
Det börjar bli rejält tungt nu och foglossningen känns allt mer när jag typ reser mig från soffa eller säng. Det är svårt att hitta bekväma positioner och jag har börjat längta lite lite till att vara själv i min egen kropp igen, utan stenhård mage som är i vägen och utan vaggande gång. Samtidigt känner jag inre stress (i enlighet med min goa personlighet) över att jag måste njuta nu, eller i alla fall vara mer i nuet, såhär min sista graviditet i livet.
Garderoben krymper också för var dag som går, och det har blivit svårare (läs: omöjligt!) att hitta bra outfits nu när jag är tillbaka på jobbet. I våras använde jag mina vanliga blusar/skjortor/tröjor men med ett gravidlinne under om det blev någon glipa, men det har jag inte ens testat nu sisådär 2-3 månader senare. Inser att slaget om att se ens lite snygg ut, eller som mig själv hehe (utan förhoppning om lite snygg), ändå är förlorat för nu. Det är bara att vagga vidare genom den sista månaden av graviditet med tunga ben, iklädd gravidtights och något fult gravidmageanpassat på överkroppen.
Har mycket sammandragningar som liksom kramar om hela överkroppen hårt och gör det svårt att andas, men ingen mensvärk. De kommer ofta när jag bara vilar, och jag måste fokusera på andningen när de kommer.
Sista månaden nu i alla fall och snart kan det hända! Det känns helt sjukt! Och helt sjukt ofattbart!
Helgen ska ägnas åt att fixa färdigt hemmet för bebisen. Upp med skötbord och inhandling av små blöjor och pack av bb-väska och tvätt av bebiskläder i storlek 50-56. Förhoppningsvis landar något sedan. I själen alltså. Om vad som komma skall. Är rätt sur på min man eftersom det känns som att jag är den drivande vad gäller detta (ja allt helt enkelt) ty overklighetskänslan över vad som komma skall tycks vara än större hos honom. Men jag kommer ju föda ett barn, och har vi fixat lite innan så gör det vardagen enklare. Så är det ju.
tisdag 6 augusti 2019
Anteckning vecka 35: tredje gången
Ska till barnmorskan för första gången på 6-7 veckor i eftermiddag och jag är nervös. Hoppas allt ser bra ut med den lilla! Är nervös både för att magen är för stor och för att den är för liten. Undrar om alla mina värden fortfarande är bra.
Har varit lite mer svullen tycker jag sedan jag kom hem efter en månad på ljuva västkusten och det är såklart oskönt. Vigselringarna har t.ex. inte varit på på hela sommaren, då jag verkligen inte tycker om när de sitter tight eller att det putar ut runtomkring själva ringen, men det är ändå en bagatell jämfört med sommaren 2014 och svullnaden då. Och snart börjar jobb och skola igen och den varma sommaren som gravid är överlevd! High five till mig själv!
Förra veckan fick vi reda på att min syster väntar sitt andra barn, så i vinter får barnen en till kusin. Det känns kul! Gillar när folk skaffar flera barn. Känns som en kommer närmre varandra i förståelsen för hur vardagen ser ut nuförtiden. Hon får nära ålder på sina barn, 1,5 år mellan dem typ om allt går enligt plan, och hon verkar nöjd med det. Och jag själv är nöjd med mina 2,5 år-ish mellan syskonen. (I en perfekt värld hade det varit tre år mellan varje barn, men livet (bokstavligt talat hehe) kom emellan...) Det är intressant hur olika en tänker gällande avstånd mellan syskon, och rätt spännande att prata om. (Vet att Linn skrev om sitt val nyligen, här!) Framförallt tänker jag att det handlar om vad föräldrarna föredrar och pallar. Hur syskonen sedan behagar att förhålla sig till varandra, det vet en rätt lite om.
———-
Barnmorskebesök check! Allt såg bra ut! SF-mått på 32 (mitt på mittkurvan), järn på 117. Inget socker togs. Lite förhöjt blodtryck. Hade 120/80 denna gång. Senast hade jag 105/60. Troligtvis ingen fara dock, men skulle vara uppmärksam på huvudvärk. Nästa koll om tre veckor.
Har varit lite mer svullen tycker jag sedan jag kom hem efter en månad på ljuva västkusten och det är såklart oskönt. Vigselringarna har t.ex. inte varit på på hela sommaren, då jag verkligen inte tycker om när de sitter tight eller att det putar ut runtomkring själva ringen, men det är ändå en bagatell jämfört med sommaren 2014 och svullnaden då. Och snart börjar jobb och skola igen och den varma sommaren som gravid är överlevd! High five till mig själv!
Förra veckan fick vi reda på att min syster väntar sitt andra barn, så i vinter får barnen en till kusin. Det känns kul! Gillar när folk skaffar flera barn. Känns som en kommer närmre varandra i förståelsen för hur vardagen ser ut nuförtiden. Hon får nära ålder på sina barn, 1,5 år mellan dem typ om allt går enligt plan, och hon verkar nöjd med det. Och jag själv är nöjd med mina 2,5 år-ish mellan syskonen. (I en perfekt värld hade det varit tre år mellan varje barn, men livet (bokstavligt talat hehe) kom emellan...) Det är intressant hur olika en tänker gällande avstånd mellan syskon, och rätt spännande att prata om. (Vet att Linn skrev om sitt val nyligen, här!) Framförallt tänker jag att det handlar om vad föräldrarna föredrar och pallar. Hur syskonen sedan behagar att förhålla sig till varandra, det vet en rätt lite om.
———-
Barnmorskebesök check! Allt såg bra ut! SF-mått på 32 (mitt på mittkurvan), järn på 117. Inget socker togs. Lite förhöjt blodtryck. Hade 120/80 denna gång. Senast hade jag 105/60. Troligtvis ingen fara dock, men skulle vara uppmärksam på huvudvärk. Nästa koll om tre veckor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)