Amning

Det här med amning alltså, jag har insett att jag inte är ett jättestort fan av detta.

Nackdelarna med amning är ändå rätt många. Framförallt tar det sinnessjuk lång tid! Vissa dagar (och nätter!) känns det som jag inte gör så mycket annat än att ha den lille vid bröstet. När han får flaska är matningen färdig på fem minuter, vid bröstet tar det typ en halvtimme och ibland ännu mer (hur lång tid tar det egentligen innan han blir mer effektiv där?). Jag tycker även att det är svårt med kläder vid amning, vill ogärna flasha brösten och har inte ammat utanför hemmet än. Känner att denna amning hindrar mig lite från att vara ute bland folk eftersom jag verkligen inte är bekväm med att sitta på en bänk utanför ICA och amma i en halvtimme. Det är dessutom tungt för armar och rygg om jag inte har möjlighet att palla upp med kuddar som jag alltid gör här hemma.

Har försökt rannsaka mig själv om varför jag ammar och har kommit fram till att det handlar enbart om mig. Alltså faktorer som att livmodern drar ihop sig lite bättre och att en bränner en 500 extra kalorier per dag. Plus att det är billigt. För min lilla skruttunge tänker jag mig att det egentligen går precis lika bra med mjölkersättning. Och tänk så skönt att jämt veta exakt hur mycket han får i sig! Att vi sen också kan dela på matningarna min man och jag är även det en stor födel. Jag har inga sår på nipplorna och inga problem med amningen rent fysiskt, och jag vet att andra verkligen kämpar med att få det att fungera genom varande bröstvårtor och mjölkstockningar och gud vet vad, men för mig känns det ändå inte som en hit det här med bröstmjölk.

Längtar också efter att ha på mig vanliga tighta bh:ar med bygel. Tycker det är rätt oskönt och typ osnyggt med min stora byst i dessa bygellösa amningsbh:ar. Och så längtar jag efter att mina bröst bara är mina igen! När inget spänner. Att de ska få vila lite. Åh.

Och just ja, en annan irriterande sak är ju alla pensionärer som kommer fram till en om en vaggar en liten missnöjd bäbis på stan och ba, han är huuuungrig! På rille, detta skapar kortslutning i min hjärna. 1. Låt mig och min familj vara! 2. Var får du luft ifrån du okända person som vet exakt noll komma noll om när han åt senast?! 3. Vem är DU?!!!!

Om en vecka har jag ammat på i en månad. Får väl göra någon slags utvärdering efter det.

Rapport

Hallå från bubblan! Har nu haft bäbis i hela 18 dagar och datorn har varit extremt nedprioriterad när jag haft händerna fria. Vår bäbis är inte asförtjust i att sova och snittar verkligen inte några 19 timmar per dygn som jag läst att nyfödingar ska sova, men han är nöjd så länge han får ligga vid bröstet och typ äta/sova. Med lite tur kommer han även till ro i min mans famn, men det där med tuttar verkar allt som oftast vara svårslaget. Lider inte asmycket av någon sömnbrist än, men å andra sidan gör jag utöver bäbisprylar typ inget annat än att röra mig i hemmet, kolla på tv och HBO. Att läsa en bok eller skriva ned förlossningsberättelse har hittills tett sig helt orimligt ansträngande på något vis vilket måste ha och göra med bristen på energi. Vi har hittills varit ute på fyra vagnpromenader tillsammans varav en (naturligtvis den längst bort från hemmet) slutade i skrik vilket skapade rekordhöga stressnivåer i dessa nybörjarföräldrar. Att vi sen ska kunna gå i timmar ute bland folk? Känns helt osannolikt i nuläget.

Vi har hittills bara tagit emot besök av familjen vilket för mig har känts bra och rimligt eftersom det mesta fortfarande är väldigt nytt och besök tar rätt mycket på krafterna. Allt som oftast (läs 24 timmar per dygn) kör jag även någon slags reversed Kalle Anka-style, d.v.s. påklädd på underkroppen och helt språngande näck på överkroppen och att klä hela kroppen känns därför som ett dagsprojekt (men ett absolut måste vid besök då jag inte är bekväm med att blotta boobsen inför folk).

Vår lille pojk får fortfarande tillmatning med mjölkersättning två gånger per dygn, men enligt barnmorskans uttalande igår är det inte längre nödvändigt för hans viktuppgång. Han väger 3610 gram nu! Vi får dock fortsätta med det om vi känner för det och en får ju erkänna att det är rätt bekvämt att kunna hala upp en flaska när det inte känns som läge att bröstmata.

Vår lilla skruttunge, han är så pass fin och härlig och bedårande och vi är totalt förlorade. Så mycket älsk!

Det är hemskt göttigt att ha barn, även om jag i nuläget är rätt så låst vid hemmet. Jag fattar inte att jag så småningom ska kunna vara bland folk som vanligt och så, men det ger väl sig. Det är också helt dreamy att få vara hemma såhär hela lilla nya familjen tillsammans (förhoppningsvis fortsätter vi så i sex veckor till). Ingen småbarnschock än så länge. Vi myser mest runt och njuter av att han finns och är så himla himla lovely.

Behöver tips

Bästa apparna för en nybliven morsa och en nyfödd bäbis? Schmarro? Egon? Det känns som ni har koll!

High on life

Har extremt mycket att skriva om, såklart, men tiden vill sig inte. Oftast har jag en sovandes liten unge mot bröstet och ur det greppet vill en ogärna slita sig.

Han är så himla underbar! Aldrig hade jag kunnat föreställa mig dessa stora känslor som bara ramlat över mig. Förälskelsen, älsket, oron och lyckan. Att just han blev vår! Sådant sanslöst mirakel. Två suddiga mobilbilder bjussar jag på. Tagna i mörker där hans underbara hudfärg inte framgår, men han har en sådan härlig ljus gyllene nyans och kanske världens lenaste hud. Mörkbrunt hår och mörkbruna ögon. Långa smala armar och långa smala ben. Inget överflödigt hull på denna gosse än och i jämförelse med de andra nyfödingarna runt omkring oss ser han så himla smal ut, men det kommer väl, hullet, så småningom. Tur ändå, såhär i efterhand, att han fick de där extra veckorna i magen, han behövde det tydligen. Födelsevikten var 3220 gram och han hann dippa ner till 2920 (ångest) innan kurvan vände uppåt igen.

Graviditeten känns som evigheter sedan. Tänk så förunderligt minnet är. Att det som nyss tog upp hela mitt medvetande och all min tankekraft nu knappt kan anas. Jag trodde att jag skulle sakna magen och hans rörelser därinne men alltså, att ha honom på utsidan är det bästa jag någonsin varit med om.

Kärleken: Nu är han här

Och så kom han då äntligen, 16 dagar över tiden. Aldrig förr har jag väl varit så pass förälskad i någon! Och att få dela detta med min man? Är så sanslöst lycklig!

Dagsläget: 3220 gram och 52 centimeter startade han upp på. Förlossningen gick toppenbra och vi har mått bra mest hela vägen men lillen tappade rätt mycket i vikt de första dagarna och hade superlågt blodsocker så nu ger vi flaska i väntan på att min mjölk (förhoppningsvis) ska rinna till.

Lille han, som vi väntat och längtat! Och så lite jag visste om hur det skulle kännas när han väl var här. Jag kan inte se mig mätt på honom. Han är det finaste jag någonsin sett.